7 timmar!

Sedan någon vecka eller så äter Moa inte längre på natten. Vid fyratiden brukar hon vakna och då lägger jag henne i vår säng och så somnar hon om. Sedan maken gick på semester i fredags har han tagit hand om nätterna (kul sätt att inleda semestern, men det var hans idé...). Hittills har jag vaknat ett par gånger av att Moa har gnällt, och när hon kommit över till vår säng har det som vanligt blivit lite si och så med sömnen. Men i morse vaknade jag vid 6.30 och insåg att jag inte hade vaknat en enda gång sedan jag somnade vid 23.30 ungefär. Moa låg kvar i sin egen säng. Hon var vaken, men låg och jollrade lite glatt för sig själv. Jag kände mig helt utvilad när jag vaknade och gick upp trots att jag inte behövde det, det händer typ aldrig, för jag är extremt morgontrött. 7 timmars obruten sömn gjorde verkligen underverk!