Ny energi

Jag har mått så himla dåligt hela veckan, särskilt i onsdags och torsdags. Har inte orkat nånting. I torsdags var det sista gången på öppna förskolan för terminen och jag ville verkligen gå dit, men jag lyckades inte ta mig iväg. Jättetråkigt. Idag mår jag mycket bättre och har haft mycket energi, väldigt skönt. Har städat och julpysslat och hängt upp två stjärnor och satt fram en ljusbåge.  

Igår var jag med Moa hos ögonläkaren, rutinkontroll för att hon är för tidigt född. Allt såg bra ut, även om läkaren hade lite svårt att se nånting, för Moa höll på att vrida sig och ville inte alls att någon gubbe skulle titta in i hennes ögon. Hon genomgick samma undersökning när hon var 3 respektive 8 veckor gammal. Då gick det något enklare. Hon hade inte lika mycket egen vilja på den tiden...

Tabu

Maken är på en svensexa idag så det har varit Moa och jag. Eftersom han är ute och festar tänkte jag att jag skulle unna mig lite alkoholfritt bubbel till middagen, min improviserade hemgjorda smörgåstårta. När jag satt med Moa i köket med flaskan på bordet insåg jag att om nån kom förbi och tittade in (och vi har mycket insyn), skulle det se ut som om jag satt och pimplade skumpa i min ensamhet tillsammans med min dotter. Hmm... 

Återseende

Vilket ruskväder det var här igår! Moa och jag stannade hemma hela dagen.

Inatt sov jag ganska dåligt för Moa höll på att knuffa ut mig ur sängen. Hon låg på tvären mellan mig och maken och jag vågade inte flytta på henne för jag var rädd att hon skulle vakna. Jag hade en remsa på cirka en decimeter att hålla till på och kunde inte röra mig. Klockan tio över åtta ligger jag fortfarande kvar i sängen och då ringer min telefon. Det är min barnmorska som undrar var jag håller hus. Shit, jag hade ju tid för inskrivning på mödravården klockan 8 idag! Jag hade helt glömt bort det. Som tur var fick jag en ny tid redan klockan tio, så Moa och jag drog dit. Det var trevligt att träffa henne igen, det var samma som jag hade med Moa. Jag beslutade mig för att gå dit trots att vi har flyttat och det finns närmre ställen. Jag hann inte träffa henne så många gånger när jag väntade Moa, eftersom hon kom så tidigt, men jag gillade henne, och särskilt vet jag att hon inte var negativt inställd till planerat kejsarsnitt och det är positivt för mig.

På eftermiddagen var vi på öppna förskolan och Moa röjde runt. Sen somnade hon på vägen hem och sov en bra stund efter att vi hade kommit hem, vilket jag uppskattade mycket för jag är så otroligt trött idag!

Helgen var bra

Helgen började ännu bättre än väntat, för min mamma ringde på fredagseftermiddagen och frågade om jag ville träffa henne i stan. Så vi möttes upp på NK och fikade och sen tog vi ett varv på klädavdelningen och jag fick en kofta och en klänning i försenad födelsedagspresent. Mamma tog hand om Moa medan jag kollade och provade, och ett gäng expediter hjälpte också till att underhålla henne, så hon var mestadels på gott humör.

Maken mötte upp oss framåt sjutiden, han jobbar i närheten, och när vi var klara med shoppingen gick vi ned till matavdelningen och köpte med oss två rejäla smörgåstårtbitar till middag som vi sedan åt framför Idol.

På lördagseftermiddagen ringde de som skulle komma till oss på middag och sa att de tyvärr var kräksjuka. Det var ju tråkigt, men vi fick tag på ett annat par som kom och åt med oss i stället, så det blev trevligt i alla fall.

På söndagen var vi ute med Moa i snövädret på förmiddagen. Vi har en stor äng precis utanför lägenheten där det finns ett jättelång pulkabacke och en massa mindre också. Det var hur mycket barn som helst ute med sina pulkor. Vi fick låna en babypulka av våra grannar som vi drog omkring Moa på. Sedan åkte vi in till stan och åt lunch och sedan gick maken till jobbet och jag gick omkring på stan och shoppade lite. Vid fyra mötte jag upp maken och han fick ta över Moa och jag åkte och träffade en kompis och gick på bio och sen gick vi och käkade. Mycket trevligt! Vi såg The Wackness, den var bra.

Moa igår

Snart helg

Igår var vi på öppna förskolan på första gången på över en vecka. Sjukdom och läkarbesök har kommit i vägen. Det var fotografering där. Får se om vi köper bilderna, vi har så många bra redan (dock inte framkallade). Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag väl att köpa dem bara för att jag inte orkar skicka tillbaks dem.

Igår eftermiddag mådde jag äntligen bättre och orkade till och med städa lite här hemma. Idag är jag på bra humör för maken ska komma hem tidigt och sen är det helg och vi har inga tråkiga måsten inplanerade utan bara en middag med några vänner, ett par, som kommer hit i morgon. De ska få sitt första barn i mars och vet inte än att vi ska ha barn, om allt går väl, cirka två månader senare. Och sen på söndag ska jag på bio med en kompis. Bara skoj att se framemot alltså!

Senaste nytt

I förrgår ställde sig Moa upp för första gången helt utan stöd direkt från golvet. Nu gör hon det hela tiden. Hon får bättre och bättre balans och kan stå ganska långa stunder nu, men det kommer nog ta ett tag innan hon vågar försöka gå. Hon är rätt försiktig av sig och blir jätteledsen när hon ramlar.

Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit att hon här lärt sig att vinka när man säger "vinka" och klappa händerna när man säger "klappa händerna". Hon har kunnat det i några veckor nu. (Eller kanske längre, men vi upptäckte det då).

Moas favoritgrej, om man räknar endast hennes egna leksaker och andra pryttlar är nog en liten Miffybok med olika djur. Den kan hon bläddra i länge och ofta. Vi håller på och försöker lära henne de olika djurlätena. Hittills har hon lärt sig BÄÄÄ.

Dålig

Gud vad dåligt jag började må efter att ha skrivit inlägget igår! Började må superilla och kräktes två gånger och huvudvärken blev bara värre och värre. Fick i mig en varma koppen till middag, det var allt jag kunde äta. I morse mådde jag också jättedåligt, kämpade i mig två glas vatten till frukost. Släpade mig iväg ändå till Ultragyn för jag skulle göra KUB-testet. De hade jättesvårt att hitta rätt position på fostret för att kunna mäta nackspalten, de fick hålla på ett bra tag, men till slut lyckades de (de var två för att det var en barnmorska som skulle lära sig hur man gjorde), och det var en jätteliten risk för Downs syndrom, så det var ju bra. Det var gratis att göra testet, vilket jag blev jätteförvånad över, hade för mig att det kostade pengar. Men det tackar man för!

Under dagen har jag börjat må lite bättre. Har bälgat i mig vatten hela dan, tror att jag kanske hade vätskebrist.

Moa verkar må bra i alla fall, tur det! Lite snuvig är hon, men verkar pigg. Fast nu blev hon jättearg för att jag inte lät henne äta upp en skabbig gammal pappersbit som låg på köksgolvet. Skrik och gnäll...

Hängiga familjen

Jag började skriva ett inlägg i söndags, men under tiden ringde min mamma och sa att hon och pappa skulle komma över, så jag började panikstäda i stället...

Moa har varit sjuk hela helgen och sovit, sovit och sovit. Febern gick ned efter en dag, men hon fortsatte att vara lika trött. I söndags hade hon fått röda utslag på magen som sen spreds upp på halsen och kinderna, så på måndagen tog jag med henne till en läkare. Han bröt tyvärr så mycket att jag hade svårt att höra vad han sa, men jag uppfattade i alla fall att man kan få utslag av virus och så fick jag en medicin mot klådan. Precis som Laktulosen mot hård mage så var det inte direkt lätt att få i henne medicinen. Det slutade med att både Moa och jag grät utan att hon hade fått i sig en droppe. När maken kom hem lyckades han trycka i henne i alla fall ett par milliliter. (man skulle ge 5-10 ml).

Idag sov vi hela familjen till klockan 8.15. Jag vaknade, kollade på klockan och väckte maken som jag antog hade försovit sig, men han mumlade bara: jag veeet, jag är så trött... Strax därefter vaknade Moa och vi gick upp allihop. Utslagen har gått ned och hon verkar mycket piggare, men inte helt pigg, så vi stannar hemma från öppna förskolan. Brukar annars gå på ett ställe på tisdagar och ett annat på torsdagar.

Själv har jag varit och är fortfarande superhängig och har ont i huvudet. Känner mig inte alls i form. Jag borde ta mig ut i regnvädret och köpa blöjor, men jag har verkligen ingen lust!

Forts

Moa sov och sov och sov. Till slut blev jag orolig. Vid 12 vaknade hon äntligen och verkade faktiskt på ganska bra humör. Kollade tempen igen och den hade som tur var sjunkit med nästan en hel grad. Nu sitter hon här brevid och pillar på en strumpa. Själv väntar jag på att brownien i ugnen ska bli klar. (var så attans sötsugen!)

Sjuk

Lilla Moa är sjuk. Hon var alldeles varm i morse när hon vaknade. Kollade tempen och hon hade 39,82. Jag satt med henne i famnen medan jag läste lite om feber på vårdguiden och då somnade hon, så jag lade tillbaka henne i sängen och där ligger hon och sover fortfarande. Usch, inge roligt alls. Vi skulle åka till landet i eftermiddag, men nu känns det inte som att Moa kan åka. Maken måste åka i alla fall, för han ska hjälpa till att dra upp båten. Tråkigt.

Oro

När jag väntade Moa tyckte jag att nio månader var en evighet. Jag tyckte det var sååå onödigt att en graviditet skulle vara så länge, jag kunde inte vänta på att få träffa barnet i magen. (Och det behövde jag ju inte heller eftersom hon kom två månader för tidigt. Det var inte riktigt så jag menade dock...).

Nu känner jag att det är väldigt skönt att det är ett halvår kvar tills barnet ska komma, så att jag hinner vänja mig lite mer vid tanken. Plus att Moa hinner växa till sig lite mer.

Dock är jag rätt orolig för att barnet ska komma för tidigt den här gången med. De hittade aldrig någon orsak till att Moa kom för tidigt, så det skulle kunna bero på nånting hos mig, och i så fall kommer det antagligen att hända igen. Och den här gången kanske det inte går lika bra. Jag går hos specialmödravård nu och får gå på en massa läkarkontroller. Det känns jättebra och jag känner mig verkligen omhändertagen. Jag går hos en kvinnlig läkare som är jättetrevlig och som känns trygg. Så just nu känner jag verkligen för att hylla den svenska vårdapparaten.

Ojojoj

Idag var jag på läkarbesök och fick återigen se den lille krabaten i magen. Det var tredje gången nu. Trots det har jag svårt att fatta att jag är gravid. Det var liksom inte riktigt planerat... Vi visste ju att det kunde hända förstås, men jag trodde verkligen inte att det skulle gå så snabbt och så lätt. Moa var så himla välplanerad med ägglossningsstickor och hela kittet, så jag tänkte typ att man blir väl inte bara gravid bara så där haha. Så när jag började känna mig lite konstig och började inse att de blödningar jag hade var väldigt lika dem jag hade när jag insåg att jag var gravid med Moa, och inte alls var mens så var jag rätt oförberedd och visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Som tur är blev min man jätteglad och har peppat mig att tänka att det här kommer bli jättebra.

Just nu ser jag mest framför mig hur jobbigt det kommer att bli. Jag som aldrig skulle ha en syskonvagn. Never! Moa skulle bli så stor att hon skulle kunna stå på en ståplatta innan ett syskon kunde bli aktuellt. Jo tjena. Jag ser framför mig hur jag aldrig kommer att få sova (när jag ammade Moa ofta på natten så sov hon till 11-12 på dagen sedan, så jag fick alltid sova ut. Det kan man ju glömma nu!). Jag ser hur jag aldrig kommer att orka lämna förorten för att det är alldeles för jobbigt att ta med sig två barn, och med en jättevagn som inte får plats nånstans. Moa kommer väl antagligen att gå på dagis, men inte så långa dagar förstås, så man kommer ju att vara bunden av hämtnings- och lämningstider. Ja, softarlivet är över helt enkelt.

Men det blir nog jättekul med syskon ändå! Särskilt när de blir lite äldre... :-)

BF och ont i magen

Den 13 november förra året hade jag beräknat förlossningsdatum, så idag blir Moa ett år med korrigerad ålder.

De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Moa är jättegnällig och jag vet inte riktigt varför. Det kan vara magen; hon är superhård i magen sedan ett tag tillbaka. Jag försöker ge katrinplommon, kiwi, päron mm, men det har inte räckt. Igår var jag hos bvc och pratade om problemet och barnmorskan tyckte att jag skulle ge laktulos. Bra, nu är problemet snart löst tyckte jag. I morse skulle jag ge henne 10 ml av laktuloslösningen. Helt omöjligt! Jag försökte ge på en sked i ren form och jag försökte blanda ut den med vällningen. Moa tvärvägrade. Mycket irriterande. I morgon måste jag försöka komma på något bättre trick att lura i henne lösningen. Det är så himla synd om henne, hon har så ont stackarn.

Tjej eller kille?

När jag väntade Moa kände jag på mig att det var en tjej i magen. Det fick jag också bekräftat redan på rutinultraljudet. Nu känner jag jättestarkt att jag har en kille i magen. Ska bli spännande att se om jag har rätt. Helst skulle jag vilja ha en tjej till. (Ja, jag vet, det är jättehemskt att önska kön.) Det är nog för att jag alltid har önskat mig en syster. Alla mina kompisar som har systrar i nära ålder har en så nära relation nu i vuxen ålder som jag är avundsjuk på. Själv har jag en lillebror. Vi hade jättekul när vi var små, men inte så nära relation nu tyvärr.

Att berätta för föräldrarna

Vi berättade för mina förädrar den här helgen att jag är gravid. Jag var så himla nervös innan! Förra gången var jag så himla säker på att de skulle bli glada, så då var jag bara förväntansfull. Nu var jag lite rädd att de skulle tycka att det blev för tätt och att jag borde skaffat ett jobb först (vilket hade varit smart!) och att det skulle bli jobbigt med två så små osv. Plus att de har ju redan Moa som de avgudar. Men de verkade tycka att det var roligt, även om de inte var lika himlastormande glada som när jag berättade om Moa, men det förstår jag. Jag är väldigt lättad över att de reagerade som de gjorde. Det hade känts tråkigt om de hade reagerat som makens föräldrar ("jaha, här var det tempo!"). Jag märkte att maken blev rätt ledsen över att hans mamma inte verkade bli ett dugg glad. Jag tror hon tycker det räcker bra med EN liten söt flicka att vara barnvakt åt.

En lustig sak var att när vi berättade för makens föräldrar förra helgen sa hans pappa att han tyckte att han hade sett nått. Jag tyckte att han måste ha inbillat sig för så stor har jag väl inte blivit. Men nu i helgen när vi berättade för mina föräldrar så säger min pappa samma sak! Jag hade en klänning på mig som är lite vid från under bysten och ned så jag trodde verkligen inte att man kunde ana något. Okej, jag är väldigt smal, så bara en liten putning vid magen kan ju synas rätt tydligt, men ändå... Undra om det är någon mer som anar något!

Jämföra

Lite kul att jämföra min nuvarande graviditet med den förra. I början av min förra graviditet var jag extremt luktkänslig; jag kunde spåra lukter på långt avstånd. En gång trodde jag att det var skogsbrand, men det var en tjej som satt en bit ifrån mig och åt grillad macka. Jag kunde inte dricka mineralvatten med smak, för jag tyckte de smakade alldeles för starkt. I vanliga fall tycker jag det är jättegott. Däremot bälgade jag i mig mineralvatten (kolsyrat) utan smak i mängder. Den här gången är jag inte alls luktkänslig och har inte samma craving för mineralvatten.

Den här gången har jag helt tappat smak för latte, något som jag brukar dricka ett par koppar av varje dag, vilket jag också gjorde under förra graviditeten (fast begränsade mig till max två koppar om dag, oftast en).

För ett par veckor sedan var jag helt besatt av att äta knäckebrömackor med leverpastej, något som jag nästan aldrig äter i vanliga fall.

Annars har jag nog inte haft nån speciell craving än. Hade inte så många förra gången heller, förutom mineralvattnet, och vid vecka 15 ungefär fick jag cravings på räkor, och lite senare gröna äpplen. Hade inte avsmak för något speciellt.

(Jag är i början av tolfte veckan nu föresten.)

Förkylt

Vi är förkylda och sega och trötta hela högen här hemma sedan några dagar tillbaka. Maken är och jobbar dock ändå. Orkar inte ta tag i nånting, fast jag måste. Sitter fortfarande i morgonrocken framför datorn. Moa ligger och sover. Borde skynda mig att duscha innan hon vaknar. Sen måste jag ta mig i väg till apoteket och köpa AD-droppar för vi har slarvat bort flaskan. En tandborste till Moa måste jag också köpa eftersom hon äntligen har två tänder på väg. Ser framför mig hur arg hon kommer att bli när man försöker borsta dem!

En liten värld för ett litet barn

De här bollarna var himla söta tycker jag! De kommer från leksaksföretaget Haba. Bilden är hämtad från webshoppen Tickety-Boo. Jag hittade dem på bloggen Babygadget.

DJ Moa

Jag försöker lyssna på radio, men det går inte så bra, för den står i lagom höjd för Moa att peta på. Hon leker dj och vrider på kanalväljarratten hela tiden, men tyvärr får hon mest in brus...

Idag

Att göra:

- Vika och sortera in tvätt från i söndags
- Tvätta makens skjortor plus en till maskin när jag ändå är igång
- Laga ett hål i en klänning
- Handla middagsmat
- Leta jobb att söka (inte för att jag hittade nått...)
- Städa badrummet
- Plocka ur diskmaskinen
- Klippa Moas naglar

Bara att sätta igång att bocka av...

Omvända sömnproblem

De två senaste nätterna har Moa sovit hela natten utan att vakna. Igår sov hon till 7.30 (!) och idag till 6.15. Jag däremot har vaknat vid 5 och inte kunnat somna om. Drygt!

Sista stavelsen var rätt!

Alldeles nyss pekade Moa på kökslampan och sa typ tio gånger i rad: pa-pa, pa-pa... Haha.

Underbara barn

Jag var som sagt på Underbara barn-mässan i lördags. Det var kul, men jag hade hoppats på lite fler småföretagare som presenterade nya, coola idéer. Älskar sånt. Men jag antar att det är för dyrt för många att ställa ut. Känns ganska ointressant med Fisher Price som ställer ut sina (hiskeligt fula) plastprodukter i en jättemonter. Man känner ju liksom redan till dem. Många lite mindre klädmärken fanns dock på plats. Kul, men lite väl likriktat tycker jag att det mesta är. Väldigt mycket randiga velourkläder. Inget fel i det, jag gillart, men Polarn o Pyret har gjort det i 30 år redan liksom... Fast jag ångrar att jag inte köpte en randig mössa till Moa som var jättefin och skön och hade bra passform till skillnad från den Moa har nu som jämt trillar ned över ögonen (inte öronen som jag skrev först!). Men den fanns inte i de färger vi helst ville ha och då blev det ingen. Kommer tyvärr inte ihåg vad märket hette...

Ett klädmärke som stack ut lite var Barnkammaren Ottilia som hade en hel del söta grejer.

De som imponerade mest på mig var dels företaget Cloudy som gör solskydd för barnvagnar. Verkade jättesmart och fint var det också. Tyvärr är hemsidan inte igång än. Produkter kommer i vår.

Den andra var en tjej som tillverkade muffar för barnvagnar. Alltså en grej man sätter runt handtaget och som man sticker in händerna i. Skönt på vintern. Monimo heter företaget. Bilder finns här.

Annars handlade jag en gammal Mama-tidning (den enda jag inte redan hade) med Martina Haag på framsidan för tio kronor av självaste Martina Haag i egen hög person. Jag skämdes lite för att jag inte köpte hennes bok, för jag antar att det var i första hand därför hon stod i deras monter, för att signera sin bok, men jag passade i alla fall på att berömma henne för hennes bok Martinakoden (som jag faktiskt tycker är väldigt rolig).

Jag var lite förvånad över att det inte var fler barnmatstillverkare där. Det känns som att ekologisk barnmat är väldigt hett just nu, jag hade trott att det skulle märkas på mässan. Semper hade dock en monter där vi fick några burkar med ekologisk mat till Moa.

Långhelg

Maken var ledig i fredags så vi har haft en härlig långhelg hela familjen, som inleddes i torsdags kväll med att vi gick ut och åt på Le Rouge för att fira min födelsedag (Moa fick vara med farmor under tiden). Det var jättegott och trevligt, även om jag fick avstå från vinet och ostbrickan eftersom jag är gravid. Vi ska försöka anlita barnvakt lite oftare i fortsättningen så att maken och jag får lite tid på tu man hand innan vi, om allt går väl, blir en tvåbarnsfamilj i vår/sommar.

I fredags packade vi våra väskor och begav oss iväg till stan för att låna bilen av svärföräldrarna och åka till landet. På pendeln ångrade vi oss dock på grund av alla varningar för dåligt väder och halkolyckor, och så blev det en dag på stan i stället. Moa fick busa av sig på Rum för barn på kulturhuset och vi såg en fin fotoutställning längst upp i kulturhuset. Två fikastopp blev det också. På kvällen såg vi Sex and the city-filmen som jag fått i födelsedagspresent på vår nya 50-tumsteve. Helt okej var den tyckte jag. Lite mindre vass än serien men ganska mysig. Fast lite tröttsamt med det här trånandet efter den otillgängliga, svåra, mystiska mr Big. Men men.

På lördagen var vi på Underbara barn-mässan i Älvsjö, vilket var ganska skoj. På kvällen åt vi lammfärsbiffar med fetaostkräm och sen somnade jag i soffan vid tio (med linserna i för andra dagen i rad).

Igår tog vi en promenad i det fina höstvädret och åt äcklig pizza i Sickla Köpkvarter.

Nu tillbaka till vardagen.