Ut i den stora läskiga verkligheten

Förra hösten, vintern och våren gick jag omkring i ett stort lyckorus den mesta tiden. Jag älskade att vara hemma med lilla Moa. När sommaren började närma sig började jag känna en viss oro. Jag visste att efter sommaren måste jag skaffa mig ett jobb och gå tillbaks till verkligheten och lämna Moa om dagarna. Det gav mig ångest. Under semestern som var helt underbar kunde jag ändå inte helt skjuta bort en malande klump i magen, eftersom jag visste att min mammaledighet började dra ihop sig mot sitt slut. När makens semester var slut avtog dock den ångesten lite. Nu börjar jag faktiskt känna att det skulle vara helt okej att gå och jobba snart. Det känns himla skönt att känna så. Däremot är ångesten över att jag måste hitta ett jobb kvar. Att söka jobb är min stora skräck, näst efter att föda barn.