Att berätta för föräldrarna

Vi berättade för mina förädrar den här helgen att jag är gravid. Jag var så himla nervös innan! Förra gången var jag så himla säker på att de skulle bli glada, så då var jag bara förväntansfull. Nu var jag lite rädd att de skulle tycka att det blev för tätt och att jag borde skaffat ett jobb först (vilket hade varit smart!) och att det skulle bli jobbigt med två så små osv. Plus att de har ju redan Moa som de avgudar. Men de verkade tycka att det var roligt, även om de inte var lika himlastormande glada som när jag berättade om Moa, men det förstår jag. Jag är väldigt lättad över att de reagerade som de gjorde. Det hade känts tråkigt om de hade reagerat som makens föräldrar ("jaha, här var det tempo!"). Jag märkte att maken blev rätt ledsen över att hans mamma inte verkade bli ett dugg glad. Jag tror hon tycker det räcker bra med EN liten söt flicka att vara barnvakt åt.

En lustig sak var att när vi berättade för makens föräldrar förra helgen sa hans pappa att han tyckte att han hade sett nått. Jag tyckte att han måste ha inbillat sig för så stor har jag väl inte blivit. Men nu i helgen när vi berättade för mina föräldrar så säger min pappa samma sak! Jag hade en klänning på mig som är lite vid från under bysten och ned så jag trodde verkligen inte att man kunde ana något. Okej, jag är väldigt smal, så bara en liten putning vid magen kan ju synas rätt tydligt, men ändå... Undra om det är någon mer som anar något!