Mamma sitter inte i taket

Senaste på Moafronten är att hon har börjat gå lite längs möbler. Hittills har hon tagit 1-2 steg längs ett bord eller bytt från en stol att hålla i sig i till en annan. Men igår gick hon flera steg längs spjälsängen.

Sen försöker jag få henne att peka på andra saker än lampan. Det går inte så bra. Jag säger var är barbaflink? Moa tittar i taket. Var är mamma? Moa tittar i taket. Pekar uppåt och säger glatt Dä! Hmm...

Jobbstress

Sitter fortfarande i morgonrock här vid köksbordet. Vill utnyttja all Moas sovtid till att sitta vid datorn. Duscha kan jag göra när Moa har vaknat sen. Måste hitta jobb att söka. Men gu' vad svårt det är att hitta lämpliga jobb. Har hittat ett som verkar kul, men det är bara deltid. Söker nog ändå, kan kanske fortsätta med mitt företag vid sidan av. Börjar bli riktigt stressad över det här med jobb. Snart måste jag börja tjäna pengar så att maken kan vara hemma. Men i värsta fall kan jag väl vikariera som lärare ett tag. Väntar fortfarande på svar från företaget jag var på intervju på, men det känns inte särskilt positivt att jag inte hört nått än.

Glömsk

Hur svårt ska det vara att komma ihåg att ge AD-droppar? När de till och med står mitt på bordet! Helt otroligt.

Snuva

Jag gick upp ganska sent idag och skyndade mig för att hinna till öppna förskolan, men insåg ganska snart att vi inte kunde gå för att Moa har världens rinnsnuva. Tråkigt, jag hade verkligen sett fram emot att gå dit. Det är bara en gång i veckan, så man vill ju verkligen passa på. Det finns ju andra öppna förskolor, men de är så långt borta, och en grej med att gå här är ju att man kan lära känna folk i området. Men jag kanske tar mig iväg till någon annan öppen förskola i början av nästa vecka om Moa är frisk då, för jag tror att det är bra för henne. Hon behöver så otroligt mycket stimulans nu och de senaste dagarna har hon varit riktigt jobbig att ha och göra med. Hon kräver uppmärksamhet precis hela tiden och det är gnäll gnäll gnäll. Jag blir helt slut. Jag hoppas att det har med förkylningen att göra och att hon blir på bättre humör snart. Nu sover hon i alla fall.

Usch, jag börjar känna mig orolig för det där med den osymmetriska utvecklingen av hennes händer. Tänk om hon har någon hjärnskada eller nått sånt. Jag känner mig som världens sämsta för att inte jag har övat mer med henne att använda vänsterhanden, men det var för att jag tyckte att hon använde vänsterhanden bra, och jag trodde att det hade blivit bra. Men sjukgymnasten ser alltid sånt som man själv inte lägger märke till. Nu är det hårdträning som gäller. Moa fick lite ost- och brödbitar innan hon somnade, och jag tvingade henne att äta med vänster hand. Det gick bra. Först blev hon irriterad över att jag höll i hennes högerhand, men sen accepterade hon det. Jag ser ingen direkt skillnad i hur hon använder höger och vänster, förutom att hon använder höger lite mer, men nu ska jag inte låta mig luras av mina intryck utan köra hårt på att öva vänster. Hoppas hoppas att det ger resultat.

Moakontroll

Nu är klockan halv två på natten och jag ligger i sängen med datorn på magen och har tittat på idol och läst en massa andra saker. Otroligt korkat. Hur trött kommer inte jag att vara i morgon? Suck. Jag som gick och lade mig innan tio. Vet inte vad som hände... Ska aldrig ta med mig datorn i sängen igen, samma sak hände igår, fast jag somnade en timme tidigare.

Jaja, igår var vi på bvc på tiomånaderskontroll och allt var jättebra tyckte läkaren. Idag var vi på återbesök på neonatalen och träffade även sjukgymnasten och hon hade som vanligt en massa saker att anmärka på. Okej, inte jättemånga saker, men ändå, blir så trött. Jag tror alltid att nu måste allt vara bra för Moa har ju utvecklats så mycket sen sist, men alltid hittar hon nått. Hennes pincettgrepp på vänster sida är tydligen sämre utvecklat än på höger. Jag försökte fråga vad det egentligen innebar, men jag lyckades inte riktigt få nått svar jag begrep mig på. Och som vanligt säger hon: har du gjort de här övningarna? och så visar hon nån övning som jag inte alls känner igen. Känner mig alltid så nedslagen efter de där besöken.

Mycket roligare var det på läkarbesöket igår. Hon tyckte att Moa hade jättebra pincettgrepp på båda sidorna och när Moa pekade i taket sa hon att det var avancerat, sånt de kollar på 18 månaderskontrollen. Det är sånt man vill höra som förälder!

Fast läkaren som var med idag sa också att Moa hade utvecklats bra och var i fas i utvecklingen så det var ju egentligen mest positivt. Men man vill ju höra bara positiva saker.

Vad jag svamlar, nu ska jag försöka sova i stället!

(Uppdatering: var lite trött igår, menar pincettgrepp, inget annat)

Kalaset är över

Puh, nu är helgen över och därmed Moas kalas. Var helt slut igår efter att gästerna hade gått hem. Höll på att somna vid middagen och gick och lade mig vid halv tio. Superskönt. Jag tror att det blev lyckat i alla fall. Jag hann dock inte prata med en enda person. Stressade bara omkring och fyllde på buffébordet. Men så blir det jämt. Hoppas att de som var här hade trevligt i alla fall. Vi var 30 vuxna och 7 barn och vår lägenhet var helt fullpackad. Som tur var var det ganska fint väder så man kunde vara på balkongen. Och som tur var så dök inte 10 personer som vi hade räknat med upp, vet inte var 17 de skulle ha fått plats! Nu har vi mat för resten av veckan i alla fall. Min största skräck när jag bjuder hem folk är att maten inte ska räcka så jag gör alltid alldeles för mycket. Men bättre det tycker jag. Men nästa gång catrar (caterar?) vi nog...

Som tur är så är en av mina kompisar som var här igår på väg hit med sin dotter. Ska bli så trevligt att sitta ned och prata med henne ostört. Det kändes så snopet igår att knappt hinna prata med någon. (Fast jag visste att det skulle bli så.) Hon kanske kan berätta lite om vad de pratade om igår också och uppdatera mig lite om det senaste i kompiskretsen :-).

Ser fram emot nästa helg. Då ska vi BARA ta det lugnt hela lilla familjen!

Ostrukturerade tankar

Jaha, så sitter man här ensam på fredagskvällen igen. Maken är på jobbgrej till sent. Var på intervju idag. Tror inte jag går vidare, men det var ändå bra. Känner att jag lärde mig mycket och att jag kommer att vara bättre vid en ny intervju. Gäller bara att hitta några mer jobb att söka och hoppas att man får komma på intervju. Känns inte som bästa läget att söka jobb när man har ett litet barn. På intervjun idag frågade han om vi planerar fler barn. Jag sa att vi inte gjorde det. Men nån gång vill vi ju ha fler barn. Sen vet man ju inte om man lyckas nån mer gång men i alla fall, jag kan ju inte garantera nått. Jag förstår inte hur man ska få livet att gå ihop med jobb och dagishämtning. Det verkar typ omöjligt att båda jobbar heltid. Men hur lätt är det att få ett jobb på deltid? Om man redan har ett jobb så har man väl rätt till det, men det är kanske inte så poppis att be om vid en anställningsintervju. Eller så anställer man en barnflicka, men det har jag ingen lust med. Tror inte vi skulle kunna få hjälp av våra föräldrar mer än nån gång ibland. Vi har några kompisar där båda jobbar heltid men där hämtar barnets mormor från dagis två gånger i veckan. Ett alternativ är väl om man kan jobba hemifrån delvis, så att man kan jobba på kvällarna hemma. Eller att den ena börjar supertidigt, eller att man turas om att börja supertidigt. Jaja, livspussel kallas det visst.

Nu går jag och lägger mig, är superdupertrött.

Plättar = blä

Jag lagade plättar till middag åt Moa. Trodde hon skulle bli glad. Men näe, det var nog det äckligaste hon hade ätit. Jag tror inte hon svalde en enda liten bit. Så jag saltade resten av smeten och stekte den till oss vuxna i stället. Passade bra efter potatis- och purjolökssoppan.

Moa vill nuförtiden helst äta själv, hon gillar inte alls att bli matad. Förutom när det gäller nappflaskan, då gör hon inte en ansats för att hjälpa till själv. Jag försöker komma på mat som hon kan pilla i sig själv. Hittills har hon fått omelett, fattiga riddare, köttbullar, korv, potatis, pasta, broccoli, ärtor och skinka.

Tiden går så fort etc etc

Idag fyller Moa ett år. Ja, vad ska man säga? För att det inte ska bli allt för smetigt (ja, jag är supernostalgisk) så nöjer jag mig med att säga: Grattis min älskade dotter!

En undran

Hur kan det vara helt packat på Ica klockan fyra en måndag? Jobbar inte folk? Hur tidigt slutar de egentligen? Jag som trodde att jag skulle hinna innan rusningen. Tji fick jag.

It's a lamp - so what?

Hehe, nu har Moa börjat peka på lampan så fort hon får syn på den. Hon har väl märkt att hon får en massa beröm då, (fast hon antagligen undrar vad som är grejen med den där j-vla lampan!).

Business

Företaget jag skickade in en ansökan till i fredags kväll vill att jag ska komma på intervju nu på fredag. Shit, vad nervöst, men himla kul förstås. När jag var arbetslös efter att ha gått ut KTH för sex år sedan lyckades jag inte komma på en enda intervju (så jag startade eget i stället), så det känns jätteskönt att i alla fall ha gått vidare för en gångs skull! Nu kommer jag att vara skitnervös hela veckan. Jag har verkligen ingenting att sätta på mig heller, så det måste jag införskaffa. Och jag som skulle förbereda inför Moas kalas och baka en massa nu i veckan. Jaja skit samma, vi får väl köpa färdigt...

Moa kan peka på lampan

I torsdags var jag på öppna förskolan med Moa. Det var första gången de hade öppet för terminen. Där hörde jag en av föräldrarna fråga sitt barn: var är lampan? och barnet pekade i taket. Jag tänkte, det där måste jag få Moa att göra. Så sedan dess har jag drillat Moa i peka på lampan, och nu kan hon det! När man säger var är lampan, så ser hon jätteglad ut, och så tänker hon ett tag, och så sträcker hon sakta fram pekfingret och pekar mot lampan. Sen applåderar man och så blir hon ännu gladare. Så himla sött.

Kvällsbabbel i min ensamhet

Nu är klockan fem i tio och jag har precis mailat iväg en jobbansökan (är sååå nöjd med mig själv :-)) och sitter här i min ensamhet och väntar på att maken ska komma hem med middagen (sushi). Jag är superduperhungrig. Sushi är inte det jag är som mest sugen på när jag är jättehungrig, men det blir gott ändå. I morgon ska jag klippa mig, ska bli så himla skönt, ser ut som att jag har en risbuske på huvudet.

Vad skönt väder det var idag! Var ute på en lång promenad på eftermiddagen. Upptäckte ett jättefint villaområde inte så långt ifrån där vi bor. En av de roliga sakerna med att flytta till ett nytt ställe är att upptäcka sin närmiljö tycker jag. Nu ser jag maken genom fönstret, jippi!

Meh, det var inte han, vad besviken jag blev. Var helt säker på att det var det. Jahap. Jag kan inte ringa honom heller för han har slut på batteri i mobilen. Nu får han faktiskt ta och komma, min magsäck håller på att implodera. Om han inte kommer inom två minuter innebär det att han har missat den pendel som jag hoppades att han var med på och då kommer han inte förrän tidigast om en halvtimme. Arrrghh!

Nej, nu är det kört. Åh, jag är så trött också, nu blir det ju supersent. Fast nu måste... Nej nu kommer han faktiskt på riktigt. Yes!

Jaja, bla bla bla...

Ut i den stora läskiga verkligheten

Förra hösten, vintern och våren gick jag omkring i ett stort lyckorus den mesta tiden. Jag älskade att vara hemma med lilla Moa. När sommaren började närma sig började jag känna en viss oro. Jag visste att efter sommaren måste jag skaffa mig ett jobb och gå tillbaks till verkligheten och lämna Moa om dagarna. Det gav mig ångest. Under semestern som var helt underbar kunde jag ändå inte helt skjuta bort en malande klump i magen, eftersom jag visste att min mammaledighet började dra ihop sig mot sitt slut. När makens semester var slut avtog dock den ångesten lite. Nu börjar jag faktiskt känna att det skulle vara helt okej att gå och jobba snart. Det känns himla skönt att känna så. Däremot är ångesten över att jag måste hitta ett jobb kvar. Att söka jobb är min stora skräck, näst efter att föda barn.

Design för kids

Kolla in de här snygga barnmöblerna från det japanska företaget Leif.designpark. Namnet Leif är tydligen tänkt vara en blandning av orden leaf och life. Soffan ovan heter för övrigt Lotta.

Barnrum i Elle Interiör

Jag köpte nya numret av Elle Interiör som kom idag. Gillar verkligen den tidningen. Det finns alltid så många vackra bilder att inspireras av. Ett av temana i det här numret var barnrum. Ett av rummen var vitt med en himmelsblå fondvägg, precis som vi målade i Moas rum i helgen. Dessutom hade de matchat med gräsgröna möbler och en av anledningarna till att jag kom på att vi skulle måla blått var att jag tyckte det matchade med den gröna mätstickan som vi köpte förut (som för övrigt också är med i ett annat av rummen i reportaget). Visste inte att jag var så trendig haha.

Tips: Sov på natten i stället

Nu har Moa sovit i 2,5 timmar. Hon kunde ju kanske ha sovit lite längre än till FEM i morse i stället kan man tycka! Det går sådär med mina planer att ge Moa lite bättre rutiner genom att hon ska få sina mål samma tid varje dag. Klockan tolv är det tänkt att hon ska få lunch, men nu är den 12.42...

Nu är det verkligen höst

Kollade på första avsnittet av Idol igår på tv4.se. Jag brukar inte se de första avsnitten utan börja titta när de har valt ut de 50 bästa typ, klarar inte av att se de pinsamma som gör bort sig helt. Skäms å deras vägnar. Jag har så svårt att förstå hur vissa kan ha så dålig självinsikt. Alltså, vissa fattar man ju är där bara för att få vara med i tv, men vissa som är riktigt kassa verkar vara helt seriösa. Okej att man sjunger sämre när man är nervös, men en del kan ju inte ta en ton. Det roliga är att se de duktiga som går vidare tycker jag. Jag blir glad av att se hur glada de blir när de rusar iväg med sin guldbiljett hoppandes och skrikandes.

Vi har inte köpt någon tv än, den förra gjorde vi oss av med i flytten. Hittills har jag inte saknat den, men nu börjar jag göra det. Det här trista vädret inspirerar till tv-kvällar uppkrupen i soffan, och så börjar ju alla serier nu. Fast jag läser mycket böcker nu, det är kul.

I helgen har vi målat Moas rum. Det blir vitt med en himmelsblå fondvägg. Det blev tyvärr inte klart, vi måste fortsätta nästa helg. Men det blir fint i alla fall.

Vi ska ha kalas (ettårs, kan inte fatta det!!!!) för Moa nästnästa helg, och vi vill hinna få det så fint som möjligt här hemma tills dess. Det är tusen saker jag skulle vilja hinna fixa, men måste acceptera att vi inte kommer hinna så mycket mer än att måla klart Moas rum.

Trött men ledsen liten tjej

Skrik skrik skrik låter det inifrån sovrummet. Maken har hand om nattningen idag. Så himla frustrerande att hon inte somnar fast hon uppenbarligen är supertrött.

Natten var ganska jobbig. Moa vaknade vid 4.15 och somnade inte om förrän strax före 6. Som tur var vaknade jag inte förrän 8.30 sen. Då stod Moa upp i sin säng och höll i spjälorna och tittade på mig. På bra humör som tur var.

Dagen har också varit rätt jobbig. Moa har varit gnällig och jag har varit trött. När maken kom hem gick jag och handlade och det var jätteskönt att vara själv en liten stund! Nu väntar vi på att Moa ska somna, sen ska vi äta middag. Jag är superhungrig så jag hoppas verkligen att hon somnar snart, stackarn! Det här blir det till middag.

Sooooovaaaa!

Puh, nästan två timmar tog det att lägga Moa idag. Lite skillnad mot mina vanliga tre minuter... Hon var helt övertrött tror jag, skulle hålla på och ställa sig upp HELA tiden, fast det märktes att hon var trött. Vi var och hälsade på en kompis och hennes dotter på eftermiddagen och därför blev det aldrig någon eftermiddagssömn för Moa, bara en kortis i vagnen på väg hem, så det kanske är därför. Nu sover hon äntligen och nu ska jag också ÄNTLIGEN få lägga mig!

Galet

Moa vaknar oftast inte under natten och gör hon det brukar det nästan alltid gå lätt att få henne att somna om genom att sätta i nappen. Men det har hänt ett par gånger på sistone att jag har fått gå upp och ge henne välling. Jag läste för ett tag sedan på Linda Skugges blogg att hon gav sin 1,5-åring välling fyra gånger varje natt. Fyra gånger! Hur tusan orkar man?

Sömnproblem

Det är verkligen mycket svårare att få Moa att sova nu när hon kan röra sig så mycket bättre. Tidigare har hon varit extremt lätt att lägga. Man bara la henne i sängen och så låg hon där tyst och lugn tills hon somnade, i alla fall oftast. Nu ska hon hålla på och rulla runt och sätta sig upp och ställa sig upp och snurra omkring. Det spelar ingen roll att hon är jättetrött, röra på sig ska hon. Sövandet är en mycket längre procedur nuförtiden.

Ikväll ska jag försöka lägga mig jättetidigt. Maken är på konferens så jag är själv, och det betyder också att det är jag som måste gå upp med henne i morgon bitti. Lika bra att passa på att sova. I morse var jag så trött att jag vaknade inte ens av att Moa höll låda som vanligt. Jag vaknade inte förrän maken kom in med henne i sovrummet för att han skulle gå till jobbet vid 8.15. Han hade vaknat vid 6.30 av att hon höll på att gnälla. Å andra sidan var jag uppe och gav henne välling vid 3.30 eftersom hon hade vaknat och vägrade att somna om. Sen låg jag vaken ett tag efter det. Hoppas att hon inte vaknar i natt.

Ny vecka och ny månad

Nu kryper Moa omkring här som om hon aldrig har gjort något annat. Hon har också rest sig själv ett par gånger, med hjälp av spjälorna i spjälsängen eller genom att dra i mina byxben. Leksakerna är inte alls lika intressanta längre. Nu är det att röra sig som gäller. Och gärna stoppa in allt man hittar på golvet i munnen.

I helgen har vi hunnit med frukostbuffé på Grand hotel (jag fick presentkort av mina vänner när jag och maken hade gift oss), lite shopping, middag hos makens bror och målning och en massa fix här hemma. Moa var med sin farmor medan vi var på frukostbuffén och under shoppingen.

Idag är det städning som gäller. Eventuellt en tur till stan. Vill köpa kuddar till soffan som matchar några tyger som vi har satt upp på väggen ovanför soffan.