Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg

fredag 18 januari 2008

Sur är du, sur vill du vara, sur är du...

Igår kom boken Växa och upptäcka världen- sju utvecklingssprång under barnets första levnadsår som jag hade beställt. Den går ut på att alla barn går igenom ett visst antal utvecklingssprång vid vissa särskilda tidpunkter som är lika för alla barn, plus minus en eller två veckor. Dessa resulterar i att barnet blir klängigt eller skrikigt eller liknande, det märks olika mycket på olika barn. Man ska räkna utifrån det datum som är barnets beräknade födelse, inte den faktiska. Den första kinkperioden ska inträffa när barnet är 5 veckor gammalt och den andra vid 8 veckor. Moa har varit jättetjurig den senaste veckan och det är verkligen inte likt henne, så det är jätteskönt att kunna få en förklaring till det beteendet. Hon blev 8 veckor korrigerat förra veckan så det stämmer bra. Jag känner väldigt väl igen det de skriver om barn i den här åldern. Att hon vill ha mycket mer uppmärksamhet och stimulans än förrut och att hon inte vill ligga på golvet längre utan vill sitta i babysittern så att hon ser mer. I boken finns det uppradat en massa grejer som händer med barnet under den här tiden, som man kan checka av, t.ex. att de upptäcker sina händer, kan sitta och studera ett föremål väldigt länge, börjar sträcka sig efter grejer... Det finns också tips på hur man kan hjälpa barnet igenom de här jobbiga perioderna. Verkar mycket bra.

Det bästa sättet att trösta Moa just nu har jag upptäckt är att sjunga och dansa med henne. Barnkammarboksskivorna går varma här hemma och jag dansar runt med henne och sjunger med. Det får henne oftast på bra humör, i alla fall för stunden.

onsdag 18 juli 2007

Bokbabbel

Nu har jag läst både Isobel Hadley-Kampz bok Jag går bara ut en stund och Bitterfittan av Maria Sveland som jag beställde för ett par veckor sedan. Båda var väldigt snabblästa.

Isobels bok är en tunt maskerad självbiografi som handlar om hennes och hennes mans försök att bli föräldrar. De går igenom flera års försök, ett missfall och en abort på grund av ett foster med outvecklade lungor. Deras tidigare mycket stabila äktenskap är nära att haverera under sorgen som tär på dem båda. Jobbig läsning förstås, men jag blev inte så illa berörd som jag hade befarat. Kanske har det att göra med det som SVD skriver i sin recension, att Isobel distanserar sig från texten genom att självkritiskt ursäkta sig för sin patetik. Jag tycker dock inte att det försämrar boken på något sätt, utan jag tyckte mycket om den. Hade jag läst den för några år sedan hade jag nog haft det svårt att sätta mig in i Isobels känslor. Det var inte förrän jag själv började försöka skaffa barn som jag insåg hur fixerad man kan bli vid detta. Och då har jag ändå aldrig burit på den här enorma barnlängtan som många, särskilt kvinnor, verkar ha.

Kanske underlättar läsningen även på grund av att man vet att Isobel just nu sitter hemma och gosar med en nyfödd bebis. I sin blogg skriver hon om mammalyckan på ett sätt som får det att värka i mig av längtan efter mitt eget barn.

Då blev jag faktiskt mer berörd av Bitterfittan. När Maria beskriver hur huvudpersonen Sara ligger förtvivlad på BB med mjölkstockning och feber och mannen vägrar att stanna över natten blir jag alldeles gråtfärdig. Maria beskriver förhållanden ur en väldigt pessimistisk synvinkel. Sara känner inte till några lyckliga äktenskap. Jag känner inte igen den bilden. Är det verkligen så illa? Hon tar emellertid upp många intressanta aspekter, och beskrivningen hur det ligger till med jämställdheten på Sveriges radio gör en inte direkt uppmuntrad. Hennes skildring av Saras (sin egen?) uppväxt är också mycket intressant, särskilt eftersom den skiljer sig väldigt mycket från min egen. Jag var aldrig snygg och populär och riskerade aldrig att få kommentaren att "du behöver ändå inte kunna matte för du är ju så söt" av en lärare. Inte heller var det någon risk att någon skulle kalla mig för hora.

Bokens tema sammanfattas på framsidan: "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar?". Frågan är bara hur mycket Sara och hennes man verkligen försöker. Det framgår inte riktigt i boken tycker jag. Saras man jobbar på annan ort i veckorna redan när barnet är 1 månad gammalt. Det kunde man väl räkna ut på förhand att det inte var en jättelyckad lösning tycker jag. Jag hade gärna sett fler detaljer från deras liv och hur de resonerade för att lösa sina dispyter, då de båda i alla fall verkar ha ambitionen att leva i ett jämställt förhållande, vilket ju syns vara en bra utgångspunkt.

onsdag 27 juni 2007

Jämställdhet bye bye?

Eftersom jag har förstått att jämställdhet efter barns intågande i förhållanden är en utopi, så tänkte jag att jag skulle läsa Bitterfittan av Maria Sveland, så att man kan förbereda sig på omställningen redan nu. Jag lär väl bli en sådan... Eller så blir jag helt omvänd av alla ammingshormoner och blir en riktig livmodersfeminist! Haha, vi får väl se. Boken är beställd på Bokus. Jag får återkomma med recension - både av den och förhållandet post-bebis.

Jag beställde även Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Kanske inte den mest lämpliga boken att läsa när man är gravid, eftersom den handlar om Isobels sorg efter att ha tvingats abortera bort ett livsodugligt foster runt 19-20:e veckan nånting. Men jag har följt hennes blogg en lång tid och är mycket nyfiken på boken. Jag får ladda upp med näsdukar...