Slut som artist

Jag höll ut bra igår, men idag är förkylningen mycket värre. Vi ska åka till landet och fira försenad jul och nyår med svärföräldrarna plus lite annan släkt till maken, och vi borde redan vara iväg, men vi har inte ens börjat packa. Är helt sänkt...

Nytt ord och fler steg

Nu är jag nyss hemkommen efter en jättetrevlig dag. Efter fikat med tjejgänget tänkte jag och en av mina vänner gå på bio, men den vi ville se var utsåld, så då gick vi och tog en öl (hon) respektive cola (jag) och snackade vidare i stället. Maken ringde precis. Han och Moa är på väg hem efter att ha varit på middag hos en kompis. Moa hade varit charmerande hela dagen och slagit sitt gå-rekord: 7 hela steg hade hon tagit idag. 

Hon har tydligen lärt sig ett nytt ord också. Igår när vi var på glöggfest sa en kompis plötsligt till mig om Moa: Hon sa klocka tror jag, kan hon det? Inte vad jag vet, sa jag, men kanske det. Så tidigare idag när jag pratade med maken berättade han (och han visste inte om vad min kompis sagt) att Moa hade petat på hans kompis klocka och sagt "klocka" flera gånger! Ganska roligt tycker jag med tanke på att varken jag eller maken har någon klocka så det är inte direkt ett ord vi använder ofta! Fast varje gång Moa träffar på nån med klocka så är hon alltid lika fascinerad av dem. 

Förkylt

Usch vad förkyld jag är! Nu håller jag på att ladda upp med alvedon, bafucin och näsdukar inför en barnfri heldag på stan. Först ska jag träffa en kompis som bor i Holland och som är hemma över jul och sen ska jag träffa 5/7 av mitt "tjejgäng" och fika. Får se om jag klarar det...

De första stegen

Jag skrev förut att jag satsade på att Moa skulle börja gå till julafton. Men ju närmare julafton vi kom, desto mer insåg jag att det verkade orealistiskt. Julafton passerade och Moa hade fortfarande inte tagit mer än ett steg utan att hålla i sig i något. Det har hon gjort flera gånger de senaste dagarna, men det har inte blivit några fler i rad. Så idag står jag i hallen och sminkar mig framför spegeln. Jag ser Moa i ögonvrån och kollar dit och ser henne mitt i ett steg. Hon är en bra bit från något att hålla i sig i. När hon ser att jag tittar stannar hon. Men efter lite tvekan tar hon ett steg till. Och ett till och ett till. Fem steg i rad tar hon innan hon kommer fram till väggen där hon kan hålla i sig. Så häftigt!

Jul

Jaha, så var julafton över. Vi hade det jättemysigt. Vi var hemma hos mina föräldrar och min bror var där. Tidigare år har vi firat med min mormor och moster med familj, men min mormor dog i våras och i år blev det firande i den mindre skalan. Rätt skönt faktiskt. Mamma och pappa hade ordnat ett mastigt julbord och jag hade bakat en kaka till efterrätt. Vi rullade därifrån. Ja det gjorde vi ju faktiskt eftersom vi blivit med bil och för en gångs skull slapp åka kommunalt (eller bli skjutsade). Vi fick svärföräldrarnas bil förra veckan, för de köpte en ny.

Moa var förstås kvällens mittpunkt. Sent i förrgår kväll, strax innan affärerna stängde köpte vi en jättesöt vinröd klänning med rosa prickar på på H&M till Moa. Det var jätteutplockat och svårt att hitta något i hennes storlek, men till slut hittade vi den här klänningen, dessutom på rea för 79,50 och hon var fantastiskt söt i den. Jag lyckades få på henne ett hårspänne också som hon hade i nästan hela kvällen tills hon upptäckte det och drog ur det ur håret.

Vi fick massor av fina presenter, bla en Brio-spis till Moa och jag fick tex en radio till köket av maken, något jag påtalat för ett tag sedan att jag saknade. Han är så uppmärksam min käre make. Maken och jag hade köpt ett jättemysigt får från Sia till Moa. Det är som en blandning av ett gosedjur och en kudde och den är helt otroligt mjuk och len att ta på. Moa verkade älska den. (Hon fick känna på den redan i affären och hon såg så lycklig ut när hon höll i den så vi bestämde oss snabbt för den.)

Annars låg vi helt rätt i tiden. Årets julklapp är ju en upplevelse och det temat var klart genomgående bland min familjs julklappar. Vi gav biljetter till Bounce nya föreställning på Orionteatern till mina föräldrar och min bror, vi fick biljetter till teaterföreställningen Tre systrar på Stadsteatern av mina föräldrar, min bror fick också teaterbiljetter av dem, min mamma fick valfri "skön dag" från Smartbox av pappa och mina föräldrar fick boken Eat Sweden av min bror med vilken man kan äta för halva priset på ett gäng restauranger i Stockholm...

Idag har vi slappat, tagit en promenad och ätit på Pizza Hut.

Äntligen är kolan klar

Tre försök tog det innan jag fick till den perfekta kolan. Den som sa att kvinnor har lätt att göra många saker samtidigt har inte träffat mig. Jag försökte koka kola samtidigt som jag lagade mat i förrgår. Det slutade med att jag brände kolan. Som tur var var maken i matbutiken precis när det hände så jag kunde beställa en ny grädde och genast sätta igång en ny omgång, som jag trodde att jag brände även den. Men när den stelnat visade det sig att den blivit perfekt.

Städmotivation

Sedan i lördags har vi haft besök här hemma. I lördags var ju mina föräldrar här som barnvakter, igår var en kompis här med sin dotter och idag har en annan kompis varit här. Förutom att det har varit jättekul att träffa mina vänner så har deras besök en ytterligare fördel, nämligen att det är städat och fint här hemma, plus att jag fick ändan ur och skaffade gardiner till köket. Så nu är det fint här inför julen. Toppen!

Ordförståelse

Moa har fortfarande inte lärt sig skillnaden mellan pappa och lampa. Hon pekar på lampan om man frågar var pappa är och hon säger ibland pappa och pekar på lampan. Idag pekade hon även på lampan när jag frågade var mamma var. Men hon pekar på näsan om man frågar var näsan är och om man frågar var ögat är pekar hon ibland på ögat och ibland på näsan. Samma sak med munnen. Om man ber henne ta ut nappen ur munnen gör hon det. Jag brukar be henne plocka fram leksaker ur leksakslådan. Ibland blir det rätt ibland inte. Kycklingen kan hon och även jycken. Det är så himla roligt att märka att hon förstår mer och mer! Och det är också lättare för henne att visa vad hon vill nu även om hon inte kan så många ord direkt. Det är häftigt.

Svårt att sova

Bröllop igår, jättefint och skoj. Mina föräldrar var barnvakter här hemma hos oss. Moa hade varit på gott humör men lite svår att få att sova. Vid 22-tiden hade hon till slut somnat, vilket är en helt normal tid för henne nuförtiden. När vi kom hem vid 1 möttes vi av ett gallskrik och ett par stressade morföräldrar. Moa hade precis vaknat och verkade ha ont i magen. Vi gav henne välling och den drack hon en hel del av, men sen fortsatte gallskriket. I över en timme skrek hon, det var jättehemskt. När hon slutligen lugnat sig blev hon i stället helt pigg och skulle hålla på och böka runt i sängen (vi hade henne mellan oss i vår säng) och sätta sig upp, dra mig i håret, krypa iväg... suck. Tror det tog en timme till innan hon äntligen somnade.

Som tur var sov hon till 9 sedan. Då vaknade hon med ett skrik, men efter en flaska välling somnade hon om, och nu vid kvart i elva sover hon och hennes pappa fortfarande. Jag kunde dock inte somna om så jag gick upp och fick en lugn morgon för mig själv. Skönt!

Moa söker vänner på t-banan

Tidigare idag när jag åkte tunnelbana med Moa kom det in en pappa med ett barn i ungefär Moas ålder, några månader yngre kanske, och ställde barnvagnen bredvid Moas. Moa började direkt att kommunicera med det andra barnet. Hon snackade på oavbrutet de två stationerna de åkte med oss. Det andra barnet tittade storögt på Moa och skrattade ibland och slängde då och då en blick på sin pappa som om han undrade, vad sjutton snackar den där ungen om, jag fattar ingenting. Det var väldigt gulligt att bevittna i alla fall. Barnen sträckte dessutom ut händerna mot varandra och nuddade vid varandras händer ett par gånger. Sött!

Tillbaks till gamla vanor?

Moa somnade i "normal" tid idag för första gången på säkert en månad! När hon var sjuk för ett antal veckor sedan sov hon nästan hela dagarna och efter det var rutinerna rubbade och sedan dess har hon somnat vid 22-00 på kvällarna. Det har i sin tur lett till att hon har sovit till 8.30-9.00 på morgnarna. Inte helt fel, särskilt på helgerna. Maken har dock försovit sig till jobbet ett antal gånger. Det är också bra på det sättet att Moa hinner få lite tid med sin pappa innan hon somnar. Han kommer oftast hem vid 8-tiden. Men idag somnade hon redan vid 8.20 som hon brukade göra "förr i tiden". Det ska bli intressant att se hur hon sover i natt och i morgon bitti.

Gäster med gester

När jag satt med Moa och åt lunch nyss började hon plötsligt att veva runt med handen på ett lustigt sätt, samtidigt som hon stirrade ut genom fönstret. Jag tittar ut och ser att grannen mitt emot håller på att tvätta sina fönster och Moa håller på att härma hennes rörelse. Moa trodde kanske att kvinnan vinkade åt henne. :-)

(Nu när jag tittar ut ser jag att grannen fortfarande håller på med samma fönster nästan två timmar senare. Jisses. Det är jättestora fönster i de här husen, och det var också en av anledningarna till att vi gillade lägenheten så mycket, men jag bävar verkligen för att tvätta dem! Undrar vad det kostar att leja någon att göra jobbet.)

Pojkar och flickor

Skulle luncha med en kompis igår, men när jag kom till butiken hon jobbar i visade det sig att hon var hemma och var magsjuk och hade glömt att höra av sig till mig. Well, jag tog en liten shoppingrunda när jag ändå var inne i stan. Följande konversation utspelade sig på Indiska:

Moa sitter i vagnen och lutar sig fram och pillar på bromsen som sitter på sidan av vagnens handtag. Hon har en grå tröja och jeans på sig. En tant (70+) ställer sig bredvid vagnen och tittar på Moa.

Tant: Man ser verkligen att det är en liten pojke!
Jag: *ser ut som ett frågetecken*
Tant: Ja de ska alltid hålla på och pilla och undersöka allting! Det är så typiskt pojkar!
Jag: Fast det är faktiskt en flicka.
Tant: Nej men ojdå! *ser generad ut*
Moa: *tittar på tanten*
Tant: Nej men nu ser jag ju att det är en flicka!
Jag: Det är ju inte så lätt att se i den här åldern.
Tant: Jo, men det ser jag ju nu. På ögonen! Ögonfransarna!

Haha jag tyckte det var lite roligt. Undrar vad hon hade tänkt om jag hade satt på Moa en rosa klänning i stället. "Vilken konstig flicka som sitter och pillar och undersöker världen", eller "vilken konstig mamma som sätter på sin son en rosa klänning"...?

Syskontankar

Det är konstigt att vara gravid den här gången, verkligen helt annorlunda än när jag väntade Moa. Då tänkte jag hela tiden på att jag var gravid, hade svårt att koncentrera mig på något annat, läste på flera gånger i veckan om hur stort fostret var, vilka nya funktioner och egenskaper det hade erhållit, funderade på när magen skulle börja synas, när jag skulle känna sparkar mm. Jag tyckte också att tiden gick oändligt långsamt.

Den här gången tänker jag knappt på att jag är gravid. Har knappt koll på vilken vecka jag är i, än mindre på vad som händer i magen. Att bf är långt borta känns bara skönt. Tycker lite synd om den här parveln som inte är lika efterlängtad som Moa var. Alla runt omkring är helt oengagerade också, typ mina och makens föräldrar och syskon. Det är verkligen inte samma sak att annoncera ett syskons ankomst, i alla fall inte så snabbt inpå. Jag är lite förvånad över att mina föräldrar verkar tycka att det blir lite väl tätt emellan, eftersom min bror och jag har två år emellan oss, okej lite drygt två och nu blir det lite knappt två år, men ändå. De kanske tyckte det var asjobbigt med mig och min bror det kanske är därför... Jaja, förhoppningsvis blir han eller hon (är supernyfiken) lika älskad när han/hon kommer ut i alla fall! Det är nog mycket för att jag själv oroar mig lite för hur det ska bli som jag önskar att folk omkring vore lite mer entusiastiska. Men den blivande tvåbarnsfadern är superpositiv och det är ju det viktigaste.

Julstämning

Det blev ingen kola igår för maken hade glömt att köpa grädde. Jag julpyntade lite ytterligare i stället. Det blev apelsiner med nejlikor i röda band i köksfönstret och glitter runt balkongdörrsfönstret.

Igår var vi på julavslutning på den andra öppna förskolan som vi brukat gå till. Jag tvekade jättemycket om jag skulle våga gå dit. Vi ska på bröllop på lördag och jag är superrädd att bli sjuk. Det var sjukt mycket folk där och Moa slickade som vanligt på halva inredningen. De hade ordnat det jättetrevligt med tomte och julklappsutdelning och de bjöd på kaffe och kladdkaka, men det var lite väl trångt. Nu är det bara att hålla tummarna att vi håller oss friska.

Nytt försök

Suck, kolan blev för mjuk trots allt. Ska göra en ny sats i kväll. Fast god är den ändå, sitter och tuggar i mig den såhär innan middagen...

Först ska man krypa...

Jag hade hoppats att Moa skulle ha börjat gå lite till julafton, men nu är det bara drygt en vecka kvar och det börjar kännas lite väl optimistiskt. Till nyår kanske...

Bullbak

Nu har jag bakat saffransgifflar. De blev tyvärr inte lika snygga som på bilden och den andra plåten blev lite bränd för jag var tvungen att byta blöja på Moa precis när det ringde och jag hörde inte. På sedvanligtvis när jag julbakar så brände jag mig. Den här gången var det på ungnen, annars är en klassiker att få het kola- eller knäcksmet på sig. Jaja, jag försökte i alla fall. i kväll tänkte jag koka kola. Det är min specialitet. jag brukar lyckas få den med exakt rätt konsistens. Många gör den alldeles för mjuk enligt mig.

Snabb helg

Varför går helgerna alltid så fort? Jag tror alltid att jag ska hinna så mycket och så blir jag alltid så besviken när jag inte ens hinner hälften. Jag hade till exempel tänkt baka saffransbullar och lägga upp två par byxor i helgen. Men vi fick i alla fall upp en spegel på väggen som har stått lutad mot väggen sen vi flyttade in typ. Och i lördags kväll var mina föräldrar här och var barnvakter och maken och jag var på bio tillsammans för första gången sen Moa kom och sen gick vi och käkade indiskt efteråt. Supermysigt! När vi kom hem vid 22.30 mötte vi en jätteglad och speedad Moa som inte hade en tanke på att sova på länge än, och en morfar som hade insjuknat i kräksjukan medan vi var borta...

Filmen vi såg var De ofrivilliga och den var jättebra.

Att lära sig att gå

Det ska bli spännande och se när Moa börjar gå. Det känns som att det är på gång. För ett par dagar sen tog hon ett steg mot mig. Hon tog tag i mig cirka en mikrosekund efter att hon tagit steget, men det är första gången hon har vågat lyfta på ena foten och flytta den utan att hålla i något. Sen provade hon samma sak en gång till, men då ramlade hon.

Igår tog hon faktiskt ett litet litet steg själv. Hon stod still utan att hålla i sig och så flyttade hon ena foten en liten liten bit framåt och sen stod hon stabilt där utan att ta tag i något.

Hon går också mycket mer ledigt när hon håller i soffan, bordet mm och hon har börjat gå när man bara håller henne i en hand, förut ville hon alltid hålla i båda händerna. Gå-vagnen vägrar hon fortfarande att använda, den är lite läskig.

Lite bättre nu

Fy tusan för kräksjukan, vad vidrigt det är! Nu mår jag som tur är bättre, lite matt bara efter att inte ha ätit på ett dygn. Maken kom hem tidigare igår som tur var och gav Moa mat och lekte med henne till läggdags. Vet inte hur jag hade klarat att ta hand om henne om han inte kunnat komma hem. Sen satt han och jobbade hemifrån till klockan 2 på natten i stället. Nu ska det bli spännande och se om Moa och maken klarar sig. Det är kanske inte så goda odds för det... Men hoppas hoppas.

blä

Jag har fått kräksjukan. jippi.

Sömnproblem

Jag är så fruktansvärt trött på morgnarna nuförtiden! Det handlar liksom inte om vanlig sömnighet, utan hela kroppen bara skriker av förlamning. Jag känner igen den här jobbiga tröttheten från när jag väntade Moa. Den går inte över direkt när man går upp heller, utan håller i sig länge länge. Hoppas det går över.

Moa har fortfarande inte hittat nån ny hållbar sovrutin. Oftast sover hon på eftermiddagen direkt efter lunchen, men ibland, som idag, blir hon jättetrött redan vid elvatiden och då sover hon nästan alltid 2-3 timmar, så det blir jättesen lunch, och matrutinerna (som jag i och för sig är rätt dålig på att hålla i alla fall) blir helt upp och ned.

Magproblem

Moas mage är fortfarande inte bra, hon är stenhård. Det är så himla jobbigt. Vi har laktulos i vällingen morgon och kväll och jag försöker ge så många produkter som möjligt som ska vara bra för magen, katrinplommon, kiwi, päron mm, men det hjälper inte. Blir tokig på detta! I helgen var hon mycket lösare i magen, men det var tydligen bara tillfälligt. Det är så himla synd om henne, och hon äter också ganska dåligt nuförtiden. Tror det kan ha med magproblemen att göra.

Förra gången vi var på BVC hade Moa inte gått upp särskilt mycket i vikt. Jag tyckte det var konstigt, särskilt som jag tyckte att hon hade ätit så bra då, men sköterskan tyckte inte det var något att oroa sig för. Jag kunde inte låta bli att oroa mig lite grann i alla fall, och nu när hon ofta äter dåligt så blir jag ännu mer orolig. Ska försöka åka dit och väga henne någon dag snart.