Skulle luncha med en kompis igår, men när jag kom till butiken hon jobbar i visade det sig att hon var hemma och var magsjuk och hade glömt att höra av sig till mig. Well, jag tog en liten shoppingrunda när jag ändå var inne i stan. Följande konversation utspelade sig på Indiska:
Moa sitter i vagnen och lutar sig fram och pillar på bromsen som sitter på sidan av vagnens handtag. Hon har en grå tröja och jeans på sig. En tant (70+) ställer sig bredvid vagnen och tittar på Moa.
Tant: Man ser verkligen att det är en liten pojke!
Jag: *ser ut som ett frågetecken*
Tant: Ja de ska alltid hålla på och pilla och undersöka allting! Det är så typiskt pojkar!
Jag: Fast det är faktiskt en flicka.
Tant: Nej men ojdå! *ser generad ut*
Moa: *tittar på tanten*
Tant: Nej men nu ser jag ju att det är en flicka!
Jag: Det är ju inte så lätt att se i den här åldern.
Tant: Jo, men det ser jag ju nu. På ögonen! Ögonfransarna!
Haha jag tyckte det var lite roligt. Undrar vad hon hade tänkt om jag hade satt på Moa en rosa klänning i stället. "Vilken konstig flicka som sitter och pillar och undersöker världen", eller "vilken konstig mamma som sätter på sin son en rosa klänning"...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar