De första stegen

Jag skrev förut att jag satsade på att Moa skulle börja gå till julafton. Men ju närmare julafton vi kom, desto mer insåg jag att det verkade orealistiskt. Julafton passerade och Moa hade fortfarande inte tagit mer än ett steg utan att hålla i sig i något. Det har hon gjort flera gånger de senaste dagarna, men det har inte blivit några fler i rad. Så idag står jag i hallen och sminkar mig framför spegeln. Jag ser Moa i ögonvrån och kollar dit och ser henne mitt i ett steg. Hon är en bra bit från något att hålla i sig i. När hon ser att jag tittar stannar hon. Men efter lite tvekan tar hon ett steg till. Och ett till och ett till. Fem steg i rad tar hon innan hon kommer fram till väggen där hon kan hålla i sig. Så häftigt!