Mormor eller farmor?

I en artikel i SvD i söndags intervjuades Merete Mazzarella om sin senaste bok som handlar om hennes farmorsroll. Min svärmor visade den för oss när vi var där på middag i söndags. Det var även en artikel på alltombarn.se angående detta.

"I boken skiljer hon på mormödrar och farmödrar, konstaterar att på Google får mormödrar dubbelt så många träffar som farmödrar. –Tillspetsat kan man säga att mormödrarna är runda och bullbakande, medan farmödrar är magra och argsinta. Naturligtvis är det en symbolisk bild, men det finns en skillnad, inte bara i litteraturen. Mormödrar får, av naturliga skäl, oftast en närmare relation till sina barnbarn eftersom den unga mamman i första hand vänder sig till sin egen mamma. Merete själv har bara en son, kommer aldrig att bli något annat än en mager och sträng farmor, enligt sin egen schablonbild. Men om man är både mormor och farmor? –Då tror jag att man, rent generellt, står sin dotters barn närmast. Men ur denna mormorsroll kan man kanske hämta så mycket kraft och självförtroende att man blir en mindre rädd farmor, av bara farten."

Min spontana tanke till denna text är att den utgår ifrån att farmodern måste gå genom mamman för att nå barnbarnen. Pappan då? Varför hänger det bara på svärdottern om barnen ska få en bra relation till farmodern? Visst är det oftast mamman som är hemma med barnen först, men det är ju bara en begränsad period. Sen är ju kanske pappan hemma, eller så går barnen på dagis. Om svärdottern står ivägen för relationen mellan barnen och farmodern kan man ju undra vad hon har uppfostrat för mes till man. Har man en bra relation till sin son och han i sin tur har en god relation till sina barn så ser jag inte varför det skulle uppstå problem. Det verkar lite väl enkelt att skylla på svärdottern.

När det gäller min egen situation så hade jag en närmre relation med min farmor när jag var liten. Sen dog hon tyvärr när jag fortfarande var ganska liten. Moa har hittills träffat sina far- och morföräldrar ungefär lika mycket. Hade min mamma varit pensionär hade jag säkert träffat henne mer, men hon jobbar. Min svärmor är däremot pensionär och skulle säkert gärna träffa Moa oftare, och när min man är pappaledig så kan jag tänka mig att de kommer att ses en del. Och då kommer det ju vara hon som får ett "försprång" i relationen till Moa.