Magläge

Moa accepterar äntligen att ligga på mage. Så himla skönt! Hon kan ligga och träna på att lyfta sig jättelänge utan att klaga, hon ser till och med glad ut när jag kommer med små glada tillrop. Det är som en spärr har släppt. Nu tränar hon flera gånger om dagen, och snart ska hon väl ha en stark nacke så att sjukgymnasten blir nöjd hoppas jag! Hon har dock inte helt och hållet fattat hur hon ska använda armarna för att ta stöd. Ofta lägger hon armarna bakåt längs kroppen och spänner kroppen som en båge så att både huvudet och benen sticker upp, och ibland tippar hon över åt ena sidan så att hon helt plötsligt ligger på rygg och ser mycket förbryllad ut.

Är det typ så här jag ska göra?

Men vad händer nu? Jag känner mig lite framtung!