Nackgympa

Vi var på återbesök på neo idag och sjukgymnasten var där också. Fick som vanligt bakläxa för att jag måste få Moa att ligga på mage mer. Hon är svag i nacken för sin ålder. Jag känner mig alltid som en usel mamma när jag varit där för att jag inte är tillräckligt bra på att göra övningarna med Moa. Men eftersom Moa blir så förbannad när jag lägger henne på mage oftast, så känner jag mig som en hemsk mamma om jag låter henne ligga på mage fast hon skriker. Hur jag än gör blir det fel känns det som.

Jag som tycker att hon har blivit så himla stark i nacken på sistone! Men inte tillräckligt tydligen. Och jag trodde att torticollisen var helt borta nu, för hon ligger lika ofta åt vänster som åt höger nu, men den var tydligen inte helt borta heller.

När vi kom hem sov Moa en bra stund och sen fick hon äta och efter det la jag henne på mage. Och till min stora förvåning så accepterade hon det utan problem. Hon har legat på mage på en filt nu i en bra stund, och hon kämpar och kämpar med att hålla uppe nacken, och verkar tycka det är ganska kul till och med. Jag är helt imponerad! Det är som om hon förstod vad sjukgymnasten sa. Duktig flicka!