Det blev ingen kola igår för maken hade glömt att köpa grädde. Jag julpyntade lite ytterligare i stället. Det blev apelsiner med nejlikor i röda band i köksfönstret och glitter runt balkongdörrsfönstret.
Igår var vi på julavslutning på den andra öppna förskolan som vi brukat gå till. Jag tvekade jättemycket om jag skulle våga gå dit. Vi ska på bröllop på lördag och jag är superrädd att bli sjuk. Det var sjukt mycket folk där och Moa slickade som vanligt på halva inredningen. De hade ordnat det jättetrevligt med tomte och julklappsutdelning och de bjöd på kaffe och kladdkaka, men det var lite väl trångt. Nu är det bara att hålla tummarna att vi håller oss friska.
onsdag 17 december 2008
tisdag 16 december 2008
Nytt försök
Suck, kolan blev för mjuk trots allt. Ska göra en ny sats i kväll. Fast god är den ändå, sitter och tuggar i mig den såhär innan middagen...
måndag 15 december 2008
Först ska man krypa...
Jag hade hoppats att Moa skulle ha börjat gå lite till julafton, men nu är det bara drygt en vecka kvar och det börjar kännas lite väl optimistiskt. Till nyår kanske...
Bullbak
Nu har jag bakat saffransgifflar. De blev tyvärr inte lika snygga som på bilden och den andra plåten blev lite bränd för jag var tvungen att byta blöja på Moa precis när det ringde och jag hörde inte. På sedvanligtvis när jag julbakar så brände jag mig. Den här gången var det på ungnen, annars är en klassiker att få het kola- eller knäcksmet på sig. Jaja, jag försökte i alla fall. i kväll tänkte jag koka kola. Det är min specialitet. jag brukar lyckas få den med exakt rätt konsistens. Många gör den alldeles för mjuk enligt mig.
Snabb helg
Varför går helgerna alltid så fort? Jag tror alltid att jag ska hinna så mycket och så blir jag alltid så besviken när jag inte ens hinner hälften. Jag hade till exempel tänkt baka saffransbullar och lägga upp två par byxor i helgen. Men vi fick i alla fall upp en spegel på väggen som har stått lutad mot väggen sen vi flyttade in typ. Och i lördags kväll var mina föräldrar här och var barnvakter och maken och jag var på bio tillsammans för första gången sen Moa kom och sen gick vi och käkade indiskt efteråt. Supermysigt! När vi kom hem vid 22.30 mötte vi en jätteglad och speedad Moa som inte hade en tanke på att sova på länge än, och en morfar som hade insjuknat i kräksjukan medan vi var borta...
Filmen vi såg var De ofrivilliga och den var jättebra.
Filmen vi såg var De ofrivilliga och den var jättebra.
torsdag 11 december 2008
Att lära sig att gå
Det ska bli spännande och se när Moa börjar gå. Det känns som att det är på gång. För ett par dagar sen tog hon ett steg mot mig. Hon tog tag i mig cirka en mikrosekund efter att hon tagit steget, men det är första gången hon har vågat lyfta på ena foten och flytta den utan att hålla i något. Sen provade hon samma sak en gång till, men då ramlade hon.
Igår tog hon faktiskt ett litet litet steg själv. Hon stod still utan att hålla i sig och så flyttade hon ena foten en liten liten bit framåt och sen stod hon stabilt där utan att ta tag i något.
Hon går också mycket mer ledigt när hon håller i soffan, bordet mm och hon har börjat gå när man bara håller henne i en hand, förut ville hon alltid hålla i båda händerna. Gå-vagnen vägrar hon fortfarande att använda, den är lite läskig.
Igår tog hon faktiskt ett litet litet steg själv. Hon stod still utan att hålla i sig och så flyttade hon ena foten en liten liten bit framåt och sen stod hon stabilt där utan att ta tag i något.
Hon går också mycket mer ledigt när hon håller i soffan, bordet mm och hon har börjat gå när man bara håller henne i en hand, förut ville hon alltid hålla i båda händerna. Gå-vagnen vägrar hon fortfarande att använda, den är lite läskig.
Lite bättre nu
Fy tusan för kräksjukan, vad vidrigt det är! Nu mår jag som tur är bättre, lite matt bara efter att inte ha ätit på ett dygn. Maken kom hem tidigare igår som tur var och gav Moa mat och lekte med henne till läggdags. Vet inte hur jag hade klarat att ta hand om henne om han inte kunnat komma hem. Sen satt han och jobbade hemifrån till klockan 2 på natten i stället. Nu ska det bli spännande och se om Moa och maken klarar sig. Det är kanske inte så goda odds för det... Men hoppas hoppas.
onsdag 10 december 2008
måndag 8 december 2008
Sömnproblem
Jag är så fruktansvärt trött på morgnarna nuförtiden! Det handlar liksom inte om vanlig sömnighet, utan hela kroppen bara skriker av förlamning. Jag känner igen den här jobbiga tröttheten från när jag väntade Moa. Den går inte över direkt när man går upp heller, utan håller i sig länge länge. Hoppas det går över.
Moa har fortfarande inte hittat nån ny hållbar sovrutin. Oftast sover hon på eftermiddagen direkt efter lunchen, men ibland, som idag, blir hon jättetrött redan vid elvatiden och då sover hon nästan alltid 2-3 timmar, så det blir jättesen lunch, och matrutinerna (som jag i och för sig är rätt dålig på att hålla i alla fall) blir helt upp och ned.
Moa har fortfarande inte hittat nån ny hållbar sovrutin. Oftast sover hon på eftermiddagen direkt efter lunchen, men ibland, som idag, blir hon jättetrött redan vid elvatiden och då sover hon nästan alltid 2-3 timmar, så det blir jättesen lunch, och matrutinerna (som jag i och för sig är rätt dålig på att hålla i alla fall) blir helt upp och ned.
onsdag 3 december 2008
Magproblem
Moas mage är fortfarande inte bra, hon är stenhård. Det är så himla jobbigt. Vi har laktulos i vällingen morgon och kväll och jag försöker ge så många produkter som möjligt som ska vara bra för magen, katrinplommon, kiwi, päron mm, men det hjälper inte. Blir tokig på detta! I helgen var hon mycket lösare i magen, men det var tydligen bara tillfälligt. Det är så himla synd om henne, och hon äter också ganska dåligt nuförtiden. Tror det kan ha med magproblemen att göra.
Förra gången vi var på BVC hade Moa inte gått upp särskilt mycket i vikt. Jag tyckte det var konstigt, särskilt som jag tyckte att hon hade ätit så bra då, men sköterskan tyckte inte det var något att oroa sig för. Jag kunde inte låta bli att oroa mig lite grann i alla fall, och nu när hon ofta äter dåligt så blir jag ännu mer orolig. Ska försöka åka dit och väga henne någon dag snart.
Förra gången vi var på BVC hade Moa inte gått upp särskilt mycket i vikt. Jag tyckte det var konstigt, särskilt som jag tyckte att hon hade ätit så bra då, men sköterskan tyckte inte det var något att oroa sig för. Jag kunde inte låta bli att oroa mig lite grann i alla fall, och nu när hon ofta äter dåligt så blir jag ännu mer orolig. Ska försöka åka dit och väga henne någon dag snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)