Jag är så fruktansvärt trött på morgnarna nuförtiden! Det handlar liksom inte om vanlig sömnighet, utan hela kroppen bara skriker av förlamning. Jag känner igen den här jobbiga tröttheten från när jag väntade Moa. Den går inte över direkt när man går upp heller, utan håller i sig länge länge. Hoppas det går över.
Moa har fortfarande inte hittat nån ny hållbar sovrutin. Oftast sover hon på eftermiddagen direkt efter lunchen, men ibland, som idag, blir hon jättetrött redan vid elvatiden och då sover hon nästan alltid 2-3 timmar, så det blir jättesen lunch, och matrutinerna (som jag i och för sig är rätt dålig på att hålla i alla fall) blir helt upp och ned.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar