Mamma sitter inte i taket

Senaste på Moafronten är att hon har börjat gå lite längs möbler. Hittills har hon tagit 1-2 steg längs ett bord eller bytt från en stol att hålla i sig i till en annan. Men igår gick hon flera steg längs spjälsängen.

Sen försöker jag få henne att peka på andra saker än lampan. Det går inte så bra. Jag säger var är barbaflink? Moa tittar i taket. Var är mamma? Moa tittar i taket. Pekar uppåt och säger glatt Dä! Hmm...

Jobbstress

Sitter fortfarande i morgonrock här vid köksbordet. Vill utnyttja all Moas sovtid till att sitta vid datorn. Duscha kan jag göra när Moa har vaknat sen. Måste hitta jobb att söka. Men gu' vad svårt det är att hitta lämpliga jobb. Har hittat ett som verkar kul, men det är bara deltid. Söker nog ändå, kan kanske fortsätta med mitt företag vid sidan av. Börjar bli riktigt stressad över det här med jobb. Snart måste jag börja tjäna pengar så att maken kan vara hemma. Men i värsta fall kan jag väl vikariera som lärare ett tag. Väntar fortfarande på svar från företaget jag var på intervju på, men det känns inte särskilt positivt att jag inte hört nått än.

Glömsk

Hur svårt ska det vara att komma ihåg att ge AD-droppar? När de till och med står mitt på bordet! Helt otroligt.

Snuva

Jag gick upp ganska sent idag och skyndade mig för att hinna till öppna förskolan, men insåg ganska snart att vi inte kunde gå för att Moa har världens rinnsnuva. Tråkigt, jag hade verkligen sett fram emot att gå dit. Det är bara en gång i veckan, så man vill ju verkligen passa på. Det finns ju andra öppna förskolor, men de är så långt borta, och en grej med att gå här är ju att man kan lära känna folk i området. Men jag kanske tar mig iväg till någon annan öppen förskola i början av nästa vecka om Moa är frisk då, för jag tror att det är bra för henne. Hon behöver så otroligt mycket stimulans nu och de senaste dagarna har hon varit riktigt jobbig att ha och göra med. Hon kräver uppmärksamhet precis hela tiden och det är gnäll gnäll gnäll. Jag blir helt slut. Jag hoppas att det har med förkylningen att göra och att hon blir på bättre humör snart. Nu sover hon i alla fall.

Usch, jag börjar känna mig orolig för det där med den osymmetriska utvecklingen av hennes händer. Tänk om hon har någon hjärnskada eller nått sånt. Jag känner mig som världens sämsta för att inte jag har övat mer med henne att använda vänsterhanden, men det var för att jag tyckte att hon använde vänsterhanden bra, och jag trodde att det hade blivit bra. Men sjukgymnasten ser alltid sånt som man själv inte lägger märke till. Nu är det hårdträning som gäller. Moa fick lite ost- och brödbitar innan hon somnade, och jag tvingade henne att äta med vänster hand. Det gick bra. Först blev hon irriterad över att jag höll i hennes högerhand, men sen accepterade hon det. Jag ser ingen direkt skillnad i hur hon använder höger och vänster, förutom att hon använder höger lite mer, men nu ska jag inte låta mig luras av mina intryck utan köra hårt på att öva vänster. Hoppas hoppas att det ger resultat.

Moakontroll

Nu är klockan halv två på natten och jag ligger i sängen med datorn på magen och har tittat på idol och läst en massa andra saker. Otroligt korkat. Hur trött kommer inte jag att vara i morgon? Suck. Jag som gick och lade mig innan tio. Vet inte vad som hände... Ska aldrig ta med mig datorn i sängen igen, samma sak hände igår, fast jag somnade en timme tidigare.

Jaja, igår var vi på bvc på tiomånaderskontroll och allt var jättebra tyckte läkaren. Idag var vi på återbesök på neonatalen och träffade även sjukgymnasten och hon hade som vanligt en massa saker att anmärka på. Okej, inte jättemånga saker, men ändå, blir så trött. Jag tror alltid att nu måste allt vara bra för Moa har ju utvecklats så mycket sen sist, men alltid hittar hon nått. Hennes pincettgrepp på vänster sida är tydligen sämre utvecklat än på höger. Jag försökte fråga vad det egentligen innebar, men jag lyckades inte riktigt få nått svar jag begrep mig på. Och som vanligt säger hon: har du gjort de här övningarna? och så visar hon nån övning som jag inte alls känner igen. Känner mig alltid så nedslagen efter de där besöken.

Mycket roligare var det på läkarbesöket igår. Hon tyckte att Moa hade jättebra pincettgrepp på båda sidorna och när Moa pekade i taket sa hon att det var avancerat, sånt de kollar på 18 månaderskontrollen. Det är sånt man vill höra som förälder!

Fast läkaren som var med idag sa också att Moa hade utvecklats bra och var i fas i utvecklingen så det var ju egentligen mest positivt. Men man vill ju höra bara positiva saker.

Vad jag svamlar, nu ska jag försöka sova i stället!

(Uppdatering: var lite trött igår, menar pincettgrepp, inget annat)

Kalaset är över

Puh, nu är helgen över och därmed Moas kalas. Var helt slut igår efter att gästerna hade gått hem. Höll på att somna vid middagen och gick och lade mig vid halv tio. Superskönt. Jag tror att det blev lyckat i alla fall. Jag hann dock inte prata med en enda person. Stressade bara omkring och fyllde på buffébordet. Men så blir det jämt. Hoppas att de som var här hade trevligt i alla fall. Vi var 30 vuxna och 7 barn och vår lägenhet var helt fullpackad. Som tur var var det ganska fint väder så man kunde vara på balkongen. Och som tur var så dök inte 10 personer som vi hade räknat med upp, vet inte var 17 de skulle ha fått plats! Nu har vi mat för resten av veckan i alla fall. Min största skräck när jag bjuder hem folk är att maten inte ska räcka så jag gör alltid alldeles för mycket. Men bättre det tycker jag. Men nästa gång catrar (caterar?) vi nog...

Som tur är så är en av mina kompisar som var här igår på väg hit med sin dotter. Ska bli så trevligt att sitta ned och prata med henne ostört. Det kändes så snopet igår att knappt hinna prata med någon. (Fast jag visste att det skulle bli så.) Hon kanske kan berätta lite om vad de pratade om igår också och uppdatera mig lite om det senaste i kompiskretsen :-).

Ser fram emot nästa helg. Då ska vi BARA ta det lugnt hela lilla familjen!

Ostrukturerade tankar

Jaha, så sitter man här ensam på fredagskvällen igen. Maken är på jobbgrej till sent. Var på intervju idag. Tror inte jag går vidare, men det var ändå bra. Känner att jag lärde mig mycket och att jag kommer att vara bättre vid en ny intervju. Gäller bara att hitta några mer jobb att söka och hoppas att man får komma på intervju. Känns inte som bästa läget att söka jobb när man har ett litet barn. På intervjun idag frågade han om vi planerar fler barn. Jag sa att vi inte gjorde det. Men nån gång vill vi ju ha fler barn. Sen vet man ju inte om man lyckas nån mer gång men i alla fall, jag kan ju inte garantera nått. Jag förstår inte hur man ska få livet att gå ihop med jobb och dagishämtning. Det verkar typ omöjligt att båda jobbar heltid. Men hur lätt är det att få ett jobb på deltid? Om man redan har ett jobb så har man väl rätt till det, men det är kanske inte så poppis att be om vid en anställningsintervju. Eller så anställer man en barnflicka, men det har jag ingen lust med. Tror inte vi skulle kunna få hjälp av våra föräldrar mer än nån gång ibland. Vi har några kompisar där båda jobbar heltid men där hämtar barnets mormor från dagis två gånger i veckan. Ett alternativ är väl om man kan jobba hemifrån delvis, så att man kan jobba på kvällarna hemma. Eller att den ena börjar supertidigt, eller att man turas om att börja supertidigt. Jaja, livspussel kallas det visst.

Nu går jag och lägger mig, är superdupertrött.

Plättar = blä

Jag lagade plättar till middag åt Moa. Trodde hon skulle bli glad. Men näe, det var nog det äckligaste hon hade ätit. Jag tror inte hon svalde en enda liten bit. Så jag saltade resten av smeten och stekte den till oss vuxna i stället. Passade bra efter potatis- och purjolökssoppan.

Moa vill nuförtiden helst äta själv, hon gillar inte alls att bli matad. Förutom när det gäller nappflaskan, då gör hon inte en ansats för att hjälpa till själv. Jag försöker komma på mat som hon kan pilla i sig själv. Hittills har hon fått omelett, fattiga riddare, köttbullar, korv, potatis, pasta, broccoli, ärtor och skinka.

Tiden går så fort etc etc

Idag fyller Moa ett år. Ja, vad ska man säga? För att det inte ska bli allt för smetigt (ja, jag är supernostalgisk) så nöjer jag mig med att säga: Grattis min älskade dotter!

En undran

Hur kan det vara helt packat på Ica klockan fyra en måndag? Jobbar inte folk? Hur tidigt slutar de egentligen? Jag som trodde att jag skulle hinna innan rusningen. Tji fick jag.