Första akutbesöket avklarat

Jaha, nu har vi varit på Astrid Lindgrens barnsjukhus med Moa. Jag är förvånad över hur snabbt det gick faktiskt. Hoppas att det blir bättre nu!

Jag kom iväg på föreläsningen mitt på dan. Det kändes inte bra att lämna Moa, men svärmor försäkrade att hon kunde hantera situationen. När jag kom tillbaka berättade hon att Moa mest sovit, varit vaken knappt en timme och då hade hon vägrat dricka något över huvud taget och varit väldigt slö. Jag bestämde mig för att ta med henne till läkare. Jag hade under dagen börjat omvärdera det här med förstoppningen igen och började mer och mer avfärda det här med magsjuka, jag tyckte det var för mycket som inte stämde. Jag ringde sjukvårdsupplysningen igen och sjuksköterskan jag pratade verkade inne på min linje och rådde mig att åka till Astrid Lindgren. Jag och svärmor tog bilen dit och först gick vi till vanliga akuten, men vi blev hänvisade till närakuten precis intill i stort sett. När jag förklarade problemet för sjuksköterskan i receptionen trodde hon att vi kanske inte fått ut allt med lavemanget igår och hon sa att hon skulle göra ett nytt på en gång medan vi väntade på läkare. Vi fick komma in i ett rum nästan på en gång, jag hann knappt ringa maken och berätta läget. Hon gav ett lavemang och sa att hon knappt fick in slangen för det var så hårt. Sen fick Moa ligga och vänta och efter ett tag började det hända grejer i blöjan. (Den svämmade över...) Vid det här laget hade även maken kommit.

Efter ett tag kom sjuksköterskan in igen och kollade läget. Hon sa att vi kunde byta blöja, men att det nog skulle komma mer. Det gjorde det dock inte. Sen skulle vi vänta på läkaren. Hon sa att de hade väntetider på minst 1,5 h. Jag uppfattade det som att vi skulle få vänta så länge på läkaren. Jag var väldigt hungrig och gick iväg till cafeterian och köpte en sallad. Jag hade precis kommit tillbaka och börjat packa upp salladen så kom läkaren. Hon kände på Moas mage och sa att den kändes bra och så gav hon oss en massa kostråd. De flesta helt motsatta till de vi fått på bvc förut. Suck. Vi frågade om det inte kunde vara nått annat tex att hon är allergisk mot nått, men läkaren trodde inte det. Nu ska vi följa de här råden slaviskt och hoppas att det hjälper. Vi ska bla byta ut vällingen mot mjölkfri välling och utesluta mjölkprodukter helt (vilket vi redan börjat med delvis, men inte vällingen).

Vi kom till sjukhuset strax efter 17.30 och var därifrån innan 19.30. Jag hade räknat med att det skulle ta mycket längre tid, så jag var verkligen positivt överraskad. Dessutom tillbringade vi ingen tid i väntrummet utan fick komma in och få hjälp på en gång, och sen var vi i det rummet hela tiden medan vi väntade på läkaren och under den tiden verkade ju lavemanget, så det blev inte en massa väntetid då man bara satt och väntade. Jag är mycket positivt överraskad för jag tycker man hör hela tiden om vilka köer det är på akuterna.

Jag är i alla fall väldigt glad att vi åkte in och förhoppningsvis fått tillräckligt med hjälp. Jag frågade hur man kan veta om allt som fastnat kommit ut och det sa läkaren att det kan man inte veta, men sa att vi skulle ge så mycket lösande saker som möjligt, katrinplommon, pärondryck eller -mos, messmör mm och om det inte blir bättre får vi komma in igen.

När vi kom hem gav jag Moa katrinplommonjuice som hon bälgade i sig och lite kiwi. Hon kräktes ganska snart därefter. Jag tänkte att hon kanske drack lite för fort så där på fastande mage och försökte få henne att ta några klunkar i taget och vänta emellan, men det var så svårt att inte ge henne när hon sträckte sig efter flaskan och gnydde. Det var i alla fall skönt att se henne så beslutsam och irriterad över att hon inte fick som hom ville, och att hon inte var helt slö och apatisk. Till slut hade hon fått i sig en hel del till och jag trodde nästan att hon skulle få behållade det, men medan jag pratade i telefon och Moa satt i mitt knä så började hon att kräkas, och inte så lite heller. Hoppas att hon fick behålla lite i alla fall. Till slut gav vi henne vätskeersättning som vi hade köpt igår, men som vi aldrig använde då. Den fick hon behålla i alla fall. Sen somnade hon i mitt knä och jag lade henne i sängen.

Hoppas att det går bättre i morgon. Undrar om hon kräks för att hon inte har ätit och knappt druckit nått på så länge eller om hon fortfarande är förstoppad långt uppe i tarmen. Hoppas hoppas att det blir bättre i morgon så vi slipper åka in i morgon igen. Stackars lilla vännen!