Jag är ingen bridezilla

Igår var vi på stället som vi ska ha bröllopsmiddagen på för att prata om lite olika detaljer kring det hela. Jag är inte särskilt intresserad av blomsterarrangemang och tänkte att det fixar de säkert jättebra de som jobbar där, de kan ju sånt. Men ändå förväntades jag ha massa åsikter om hur jag ville ha det, bara för att det är jag som är bruden. Sen frågade de vad jag skulle ha för blommor i brudbuketten. Alltså, jag tänkte inte ha någon brudbukett, vad ska jag med en sån till känner jag. Och nu tänker jag att alla kommer att tycka att jag är jätteknäpp för att jag inte kommer att ha nån himla brudbukett. Jag vill bara vara gift. Att det ska vara så himla krångligt!

Och när jag var och köpte klänning nu i helgen och expediterna fick höra hur snart bröllopet är och blev helt chockade. Jag känner mig verkligen som ett ufo bara för att jag inte har planerat vårt bröllop i minst ett år i förväg in i minsta detalj och specialbeställt en klänning från Kina och funderat på vilket papper placeringskorten ska tryckas upp på. Jag får stresstics bara av att tänka på det. Det är liksom inte riktigt min grej. Jag har aldrig drömt om ett stort bröllop där jag får se ut som en marängbakelse och får en massa uppmärksamhet. Det är inte jag. Och min blivande man känner likadant, men av nån anledning så är det bruden som förväntas vara den som är intresserad av allt sånt. Han kommer mycket lättare undan. Ingen förväntar sig att han ska ha en massa åsikter om blomsterarrangemang eller betala 2000 spänn för en håruppsättning som han måste ha beställt ett halvår i förväg.