Forts. från inlägg 7:Jag var ivrig att berätta för mamma och pappa så fort som möjligt. Vi träffas inte så jätteofta hela familjen, och vi hade ju nyss varit i fjällen tillsammans, så jag misstänkte att nästa gång vi skulle ha en familjesammankomst låg långt i framtiden. Så länge orkade jag inte vänta.
Helgen efter ultraljudsundersökningen var det påsk. Mamma och pappa skulle åka till landet på skärtorsdagen. Jag föreslog för R att vi skulle göra ett spontanbesök hos dem på onsdagskvällen. Efter middagen åkte vi dit. Vi knackade på vid strax före 22.00. Mamma och pappa satt vid middagsbordet och hade precis ätit klart. Jag hade trott att de skulle bli jätteförvånade över att vi kom förbi, eftersom det aldrig har hänt att vi hälsat på oannonserat, men mammas första reaktion var: "Men kommer ni, vad roligt!", och (till pappa) "Sätt på kaffe så hämtar jag bullar i frysen". Pappa var väl lite mer konfunderad och undrade när vi var i köket och förberedde fikat om vi hade haft något annat ärende i krokarna [mina föräldrar bor i en villaförort, vi bor i innerstan], men jag sa bara att vi ville hälsa på för att säga glad påsk. Medan kaffet bryggdes visade mamma mig sina silversmycken som hon gjort på sin kurs. Jag höll på att spricka av otålighet. Till slut var fikat framdukat och vi hade slagit oss ned i vardagsrummet. Vi hade haft med oss ett påskägg som jag sa åt dem att öppna. Det fanns inget godis däri utan en inplastad kopia av ultraljudsbilden. På baksidan hade jag skrivit: Glad Påsk önskar [Mitt namn], R och Pyret! Först såg de lite frågande ut, men sedan började det klarna. Mamma frågade: "Är du...?" De blev jätteglada, och pappa utbrister glatt: "Det var på tiden!". Jag hade varit lite nervös innan, men det hela blev väldigt lyckat. De blev precis så glada som jag hade hoppats, och de ser mycket fram emot att få träffa sitt första barnbarn.
1 kommentar:
Vad gulligt med påskägget :)
Skicka en kommentar