Gnällblogg

De senaste två dagarna har varit sega. Natten till måndagen sov Moa jättedåligt och igår morse var jag tvungen att gå upp tidigt för jag skulle med Moa till sjukgymnasten. (Hon lägger sig alltid med huvudet åt ena hållet så vi måste försöka få henne att ligga åt andra hållet också. Det går inte så bra.)

Efter besöket fikade jag med min kompis som jobbar på sjukhuset och då kände jag mig hyfsat pigg, men så fort jag kom hem kände jag hur trött jag var. Orkade inte göra nånting på hela eftermiddagen, men kunde inte sova heller. Jag har nån slags dum spärr som gör att jag inte kan sova på dagtid. Jag har typ aldrig sovit på dagtid nånsin, sen jag var spädbarn.

I natt fick jag sova lite mer, men är seg idag också och har huvudvärk och är superoinspirerad, så det blir inte mycket till bloggande. Vädret och mörket gör det inte direkt bättre. Jag har känt mig lite deppig igår och idag, vilket jag inte har gjort sen Moa föddes. Men man har ju sådana dagar ibland.

Helgen var däremot väldigt trevlig. Vi var hemma hos min mormor på lördagen och det var första gången hon träffade Moa. Mina föräldrar och min bror var där också och det var mysigt. Sen på kvällen var jag iväg själv några timmar på en glöggfest som var rolig. På söndagen hade vi några kompisar här på middag. De hade med sig deras dotter på nio månader. Så nu vet man lite mer vad man har att vänta sig... Hon var vääääldigt aktiv!

Jag ser fram emot att Moa ska bli större och att man kommer att kunna kommunicera mer med henne och att hon ska lära sig nya saker och så vidare. Och så småningom att hon ska börja prata och att man kommer att kunna umgås med henne och lära känna henne på ett annat sätt. Samtidigt tycker jag att det är så himla mysigt nu när hon är så här liten, så en del av mig vill inte att hon ska bli större. Förutom de gånger hon bara skriker och man inte vet varför. Då längtar jag till att hon ska kunna berätta vad som är fel. Som tur är är det inte så jätteofta än så länge.