Äntligen semester!

Och vilket bättre sätt att spendera den än på Ikea? En heldag blev det, är helt slut! Vi behöver mer och smartare förvaring om vi ska få plats med ett barn i den här lägenheten. Självklart var hälften av alla grejer vi ville ha tillfälligt slut i lager, men vi har en hel del att skruva ihop nu i alla fall - alltid en början.

Apropå smart förvaring så var det här en jättebra idé. Nu har ju vi förstås ingen trappa, men annars hade det varit en bra grej. En annan fiffig sak är den här uppsamlingsmojängen för alla laddare man har. Ska försöka ordna någon liknande lösning här, jag blir helt tokig på alla laddare som ligger och skräpar överallt. Dessutom måste man alltid leta efter lediga urtag varje gång man ska ladda nått här. Smart att ha allt samlat.

Jag är ingen bridezilla

Igår var vi på stället som vi ska ha bröllopsmiddagen på för att prata om lite olika detaljer kring det hela. Jag är inte särskilt intresserad av blomsterarrangemang och tänkte att det fixar de säkert jättebra de som jobbar där, de kan ju sånt. Men ändå förväntades jag ha massa åsikter om hur jag ville ha det, bara för att det är jag som är bruden. Sen frågade de vad jag skulle ha för blommor i brudbuketten. Alltså, jag tänkte inte ha någon brudbukett, vad ska jag med en sån till känner jag. Och nu tänker jag att alla kommer att tycka att jag är jätteknäpp för att jag inte kommer att ha nån himla brudbukett. Jag vill bara vara gift. Att det ska vara så himla krångligt!

Och när jag var och köpte klänning nu i helgen och expediterna fick höra hur snart bröllopet är och blev helt chockade. Jag känner mig verkligen som ett ufo bara för att jag inte har planerat vårt bröllop i minst ett år i förväg in i minsta detalj och specialbeställt en klänning från Kina och funderat på vilket papper placeringskorten ska tryckas upp på. Jag får stresstics bara av att tänka på det. Det är liksom inte riktigt min grej. Jag har aldrig drömt om ett stort bröllop där jag får se ut som en marängbakelse och får en massa uppmärksamhet. Det är inte jag. Och min blivande man känner likadant, men av nån anledning så är det bruden som förväntas vara den som är intresserad av allt sånt. Han kommer mycket lättare undan. Ingen förväntar sig att han ska ha en massa åsikter om blomsterarrangemang eller betala 2000 spänn för en håruppsättning som han måste ha beställt ett halvår i förväg.

Doppresenter för den framtida bankdirektören?

Eftersom de flesta som kommer hit via google har sökt på "doppresent" så tänkte jag att jag skulle försöka tillmötesgå dessa personer. Allt för mina läsare! :-) En riktig klassiker vad gäller doppresenter är ju sparbössan, så jag har samlat ihop några olika sparbössor av varierande slag.

1. Barbapappa i plast, 21 cm hög, ca 159 kr, finns t.ex. på Babyland
   
2. Flodhäst i plast, 18 cm lång, ca 139 kr, från Oscar & Ellen
   
3. Smurfkungen i plast, 22 cm hög, ca 240 kr, finns bland annat på Inreda.com
4. Helikopter i tennfinnish, 10,5 cm hög, ca 199 kr, från Dacapo silver
5. Katt i tennfinnish, 14 cm hög, ca 210 kr, från Dacapo silver
6. Bil i trä från Playsam

Randiga skötväskor

Skötväskor från Fleurville, Urbanna design (ett svenskt företag som startades 2005 av Anna Urban), Skip Hop och OiOi.

100 dagar kvar!

Idag är det 100 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Det känns långt bort, men ändå skönt att nedräkningen kommer ned till ett tvåsiffrigt tal i morgon. Och i övermorgon börjar semestern - skönt!

Helgen har mest bestått av shopping precis som tidigare helger. Jag har äntligen köpt en klänning att gifta mig i - med min mammas hjälp - och det känns mycket skönt. Nu är det bara lite smådetaljer kvar kring bröllopsplaneringen. Det ska bli skönt när det är över. Vi ville ha ett bröllop med bara närmsta familjen just för att vi inte ville hålla på och planera så mycket och stressa upp oss inför det. Jag var inte alls förberedd på att alla (läs: våra respektive föräldrar) skulle ha så mycket åsikter om det hela. Jag trodde att det var VÅR dag, men det var tydligen fel. Mest är det min mamma som har lagt sig i, och jag VET att hon bara vill väl, att hon vill att vi ska få ett underbart bröllop att minnas och att det är för vår skull som hon engagerar sig. Men tyvärr har det bara som följd att jag har stressat upp mig jättemycket inför det hela och känner att folk kanske har massa förväntningar på tillställningen som vi/jag inte kommer att infria. Men jag är i alla fall jättelycklig över att jag ska gifta mig med världens underbaraste person, och det är ju det viktigaste. Så det kommer nog bli jättebra till slut!

(Ska tillägga att jag är jättetacksam för allt som mina föräldrar har gjort för vårt bröllop och jag tycker att de är helt fantastiska, men det var bara att jag hade väldigt låga pretentioner med det här bröllopet och att det hela blev lite mer komplicerat än jag hade tänkt mig från början.)

Nästan gårdagens outfit

Igår var jag på födelsedagskalas och såg ut ungefär så här.

• Tunika och strumpbyxor - Lindex
• Silverballerinas - på bilden: från La Redoute, i verkligheten: från Miss Coquines
• Långt halsband - på bilden: från Pilgrim, i verkligheten: present från kompis, okänt märke
  
• Väska - på bilden: från Anna Corinna, hittad via Hotspot, i verkligheten: second hand-väska av okänt märke.

Amerikanskt pyssel

De här supersöta filtskorna hittade jag på Martha Stewards hemsida. Där finns instruktioner för hur man kan tillverka dem själv, inklusive en instruktionsvideo (en lätt hysterisk sådan). Det finns massor av pysseltips på Martha Stewards hemsida. Många av pysslen kräver dock ganska mycket förkunskaper och/eller dyrbar, avancerad utrustning (typ en jättebra laserskrivare, scanner etc), eller material som kan vara svåra att få tag på. Vissa grejer kan man inte göra helt själv, typ "find bird and blossom images you like, and have them made into rubber stamps" (eh, okej) eller så finns det färdiga mallar att ladda ner på hemsidan som gör att det inte blir mycket över för ens egen kreativitet. Filtskorna verkar dock inte helt omöjliga att göra. De är nog mer gulliga än användbara dock.

Fint finskt

Förutom svenska märken så har det varit en hel del dansk design på den här bloggen. Men våra andra nordiska grannar då? Nu har jag hittat ett nytt favoritmärke som är från Finland: Ivana Helsinki. Det är varken inriktat på barn- eller mammakläder, men jag måste bara tipsa om deras grejer för de är verkligen urfina! På deras hemsida kan man se hur mycket fina bilder som helst på deras kläder, väskor, anteckningsböcker, ljus, brickor, muggar, plädar och allt vad de tillverkar. Företaget startades av systrarna Paola och Pirjo Suhonen, där Paola står för designen och Pirjo för marknadsföring och affärsbiten.

I Sverige kan man köpa kläder och saker från Ivana Helsinki bland annat hos Kunigunda på söder i Stockholm och från webbutiken Folkart. Jag är lite sugen på den här make up-väskan.

Blivande brud

Jag håller på att leta efter en klänning att gifta mig i. Det går inte så bra. Hittills har jag köpt två klänningar, men jag kommer nog att lämna tillbaka båda. Jag har hittat en jättefin som hade varit perfekt om jag inte hade varit gravid, men den sitter inte så jättebra med magen. Det blir ett borgligt, pyttebröllop med bara närmsta familjen, så jag vill inte ha någon traditionell bröllopsklänning, utan "bara" en fin klänning i antingen vitt eller någon annan ljus färg, mönstrad eller enfärgad spelar ingen roll. Gärna något i stil med klänningarna ovan, vilka är från Monsoon, men den behöver som sagt inte vara vit. Eftersom jag inte har någon bestämd uppfattning om hur jag vill att den ska se ut trodde jag att det skulle bli ganska lätt, men oj så fel jag hade. För det första hade jag inte tänkt på att affärerna vid det här laget har slutat föra sommarklänningar, så de flesta klänningar som finns ute nu är i mörka höstfärger. Dessutom finns det inte alls lika mycket gravidvänliga klänningar numer, utan mycket mer markerad midja och smala fodral. Som tur är kommer min kära mor hem från landet idag och ska följa med mig och leta klänning i helgen. Hon brukar vara bra på att hjälpa mig att hitta snygga grejer, så jag har gott hopp!

Utdrag ur min graviditetsdagbok, inlägg 8

Forts. från inlägg 7:

Jag var ivrig att berätta för mamma och pappa så fort som möjligt. Vi träffas inte så jätteofta hela familjen, och vi hade ju nyss varit i fjällen tillsammans, så jag misstänkte att nästa gång vi skulle ha en familjesammankomst låg långt i framtiden. Så länge orkade jag inte vänta.

Helgen efter ultraljudsundersökningen var det påsk. Mamma och pappa skulle åka till landet på skärtorsdagen. Jag föreslog för R att vi skulle göra ett spontanbesök hos dem på onsdagskvällen. Efter middagen åkte vi dit. Vi knackade på vid strax före 22.00. Mamma och pappa satt vid middagsbordet och hade precis ätit klart. Jag hade trott att de skulle bli jätteförvånade över att vi kom förbi, eftersom det aldrig har hänt att vi hälsat på oannonserat, men mammas första reaktion var: "Men kommer ni, vad roligt!", och (till pappa) "Sätt på kaffe så hämtar jag bullar i frysen". Pappa var väl lite mer konfunderad och undrade när vi var i köket och förberedde fikat om vi hade haft något annat ärende i krokarna [mina föräldrar bor i en villaförort, vi bor i innerstan], men jag sa bara att vi ville hälsa på för att säga glad påsk. Medan kaffet bryggdes visade mamma mig sina silversmycken som hon gjort på sin kurs. Jag höll på att spricka av otålighet. Till slut var fikat framdukat och vi hade slagit oss ned i vardagsrummet. Vi hade haft med oss ett påskägg som jag sa åt dem att öppna. Det fanns inget godis däri utan en inplastad kopia av ultraljudsbilden. På baksidan hade jag skrivit: Glad Påsk önskar [Mitt namn], R och Pyret! Först såg de lite frågande ut, men sedan började det klarna. Mamma frågade: "Är du...?" De blev jätteglada, och pappa utbrister glatt: "Det var på tiden!". Jag hade varit lite nervös innan, men det hela blev väldigt lyckat. De blev precis så glada som jag hade hoppats, och de ser mycket fram emot att få träffa sitt första barnbarn.