Personlig body

Min man sitter alltid och klottrar små gubbar och figurer så fort han har en penna i handen. Hela lägenheten är full av lappar med hans klotter på. En del figurer har han dessutom ritat in på datorn med hjälp av en ritbräda (wacom-bräda). Utan att han visste om det "snodde" jag en av dessa bilder och skickade in till Babykungen, som tryckte upp den på en body, och så överraskade jag honom med den för ett tag sedan. Jag blev jättenöjd med resultatet, och fort gick det. Det enda jag har att invända på är att storleken är 0-3 månader, men om jag jämför den med bodys jag har köpt i storlek 56 så är den helt enorm. Jag har i och för sig inte så bra koll på barnstorlekar, men jag gissar att vår dotter kommer att vara betydligt äldre än 3 månader innan hon kan ha den. Men det spelar ingen större roll. 149 kronor gick det hela på inklusive frakt.

(Jag borde ha strukit bodyn innan jag fotade den känner jag nu... jaja)

Leksaker för både barn och vuxna

Jag hjärta Playsams produkter! En leksaksbil, eller varför inte ett flygplan, från Playsam är en bra doppresent (eller namngivningspresent) tycker jag. Dessa stilrena leksaker med mjuka linjer och i klara, starka färger, utan för mycket detaljer är något som kan tilltala både barn och vuxna inbillar jag mig, En doppresent behöver inte nödvändigtvis vara något som man kan spara hela livet anser jag. Hellre något användbart än någon meningslös pryl som ändå bara kommer att samla damm i garderoben. Men om det är något som man kan uppskatta både som barn och i vuxen ålder så är det ju en bonus. Och en pryl från Playsam skulle jag i alla fall gärna ha framme här hemma. Kanske inte helt förvånande är min drömbil denna:

Barbaskön är skön

Det är ju långt kvar tills bebisen i min mage kommer att ha användning av tallrik och glas, men jag kunde inte låta bli att köpa dessa i en affär på Norrtullsgatan här i Stockholm som hade utförsäljning och sålde ut allt till halva priset. Fina tycker jag!

Barnvagnsbeslut - hjälp!

Nu när bröllopet och semestern är avklarade så är det väl dags att ta tag i barnvagnsfrågan igen. Många verkar väldigt nöjda med sina Bugaboo, och jag har ju blivit rätt sugen på den måste jag erkänna. Men den är ju väldigt dyr! Finns det någon vagn i den aningen billigare kategorin som någon kan rekommendera? Jag är lite nyfiken på Teutoniavagnarna. Någon som har erfarenhet av dessa eller någon annan rekommendation?

Profylaxera mera

Igår var vi på profylaxkurs, det första av tre kurstillfällen. Det var kul och intressant. Kursledaren var jättetrevlig och de två timmarna gick väldigt fort. Men det ska nog till att man övar själva hemma väldigt mycket för att det ska ha någon effekt, och hur bra det kommer att gå får vi väl se... Jag tror i alla fall att det är mycket bra för mig som är väldigt rädd inför förlossningen att ha något att fokusera på när allt sätter igång. Det kan nog hjälpa en att inte gripas av panik. Jag tycker det känns väldigt läskigt att man inte har någon som helst kontroll över det hela. Man vet inte när det kommer att sätta igång, hur lång tid det kommer att ta, hur ont det kommer att göra, hur man kommer att kunna hantera smärtan etc. Då känns det bra att i alla fall ha ett verktyg - andningen - som man vet att man kan arbeta med själv. Och förhoppningsvis avleda fokus från smärtan. Jag har dock inga ambitioner på att klara mig utan bedövning! Min inställning just nu är: ge mig allt jag får!

En annan bra sak är att partnern får mer insikt i vad som kommer att hända så att han inte behöver stå helt handfallen och undra vad som sker och även ha fått verktyg för att hjälpa till att "coacha" med till exempel andningen, avslappning och massage.

Just nu är jag i ett skede där det känns helt okej inför förlossningen. Förut började jag gråta bara jag tänkte på den, men nu såg jag till och med en liten bit av en förlossning på tv för några dagar sedan (råkade bara zappa in på något program) och fick inte panik. Ska bli spännande att se hur det kommer att kännas när det börjar närma sig mer.

Om någon som har erfarenhet av profylax och förlossning vill berätta om sina upplevelser så vore det kul att höra!

Birth control, smirth control

Apropå mamma-t-shirts med skämtsamma texter som jag länkade till i inlägget nedan så hittade jag webbutiken Jestations som har massa t-shirts med kaxiga budskap i stil med "Touch at your own risk", "Hands off", "I'm pregnant - what's your excuse?", "No, I don't want to hear your horror stories", "We're hoping it's a pony" etc. Jag hade ju hört talas om alla kommentarer som man får som gravid redan innan jag själv blev det, men nu har jag fått erfara det själv. Jag får höra både "du är verkligen stor för att vara i sjätte månaden!" och "vilken liten mage du har!". Mitt sf-mått har dock hittills legat exakt mitt på normalkurvan, så det är ganska komiskt med allas tvärsäkra åsikter.

Magens storlek kan för övrigt bero på en mängd olika faktorer, och en stor mage behöver inte nödvändigtvis betyda en stor bebis och vice versa. Barnmorskan sa igår att min mage var "välfylld", alltså att det inte fanns så mycket fostervatten och extra utrymme för barnet. Det är förmodligen en av anledningarna till att jag inte känner av barnet så mycket. (Det plus att jag har moderkakan i framvägg.) Det är väl för trångt för barnet att röra sig så mycket helt enkelt. Stackarn.

Fint för väggen

Kristiana Pärn kommer ursprungligen från Estland, men bor sedan många år i USA. Hon är illustratör och gör superfina, lite barnsliga målningar, oftast med djurmotiv. Många skulle passa urbra i ett barnrum tycker jag. Synd att vi inte har något sådant än.

En del av hennes verk går att köpa från Etsy, en webbutik där vem som helst kan sälja sina handgjorda prylar. Det är gratis att registrera sig och sedan kostar det 20 cent för varje vara man lägger upp. Därefter betalar man 3,5 % av det man säljer för. En mycket rolig sida som man lätt kan fastna vid! Man kan förutom att leta varor efter kategori, söka på säljarens geografiska läge, varans färg, via något slags tidslinje mm. Om man söker på maternity clothing hittar man till exempel 244 artiklar, bland annat en mängd skämtsamma t-shirts med olika budskap, såsom denna, eller denna för stormagade blivande mammor som har tröttnat på att svara på samma fråga om och om igen... Den här klänningen var söt!

Dagens outfit

Idag arbetar jag hemifrån och har på mig:
- Leggings från Lindex Mom
- Lång röd t-shirt från Lindex Mom
- Svarta filtofflor från Pia Wallén

Slumpmässig design

Via bloggen Babygadget hittar jag till Random Nicoles hemsida. Återigen blir jag inspirerad till att skapa något eget. Random Nicole är ett klädmärke startat av Nicole Stevenson och som utgörs av färgglada kläder med tryck och applikationer för både barn och vuxna. Barnkläderna är ursöta och påminner mig om kläderna från 1girl 1boy som jag skrivit om tidigare, vilka också arbetar med just tryck och applikationer. Även Random Nicoles kläder tillverkas för hand och varje klädesplagg är unikt.

Fel säsong

Under semestern lyckades jag äntligen ta mig i kragen och sy upp mina vita mammalinnebyxor från Lindex som jag köpte i början av sommaren. Så jag hann använda dem ett par gånger i alla fall innan hösten kom och vita linnebyxor inte känns så aktuellt längre. Inte mitt bästa köp nånsin kanske...

Vardagslunk

Jaha, så var man tillbaka i vardagen igen efter en till stor del regnig och mulen semester, och hösten verkar definitivt vara här.

Liten utvärdering av sommaren 2007:
Uppnådd grad av solbränna: 0,5 på en 10-gradig skala
Antal bad: 0
Antal soltimmar: alldeles för få
Antal fästingbett: 1
Antal myggbett: få
Antal utlandsresor: en dagsutflykt till Köpenhamn

En alldeles vanlig augusti hade jag varit rätt deppig efter en sådan här solfattig sommar, då jag behöver ett visst antal soltimmar för att orka med hösten och vintern. Men i år känns det inte så farligt, eftersom jag har något fantastiskt spännande att se fram emot i höst.

I morse var vi hos barnmorskan och alla värden var bra - skönt. Och i kväll är det profylaxkurs - spännande!

Semester!

Jag har i och för sig haft semester i 1,5 veckor redan, men nu drar jag från stan och internetuppkoppling. Lägger in en pausbild så länge.

(Kopp från Duka, glas från Åhléns, rosarrangemang av min svärmor, fotat av mig.)

Petit pan

Åh, den här fina mobilen från franska Petit Pan skulle jag vilja ha. Deras grejer verkar dock svåra att få tag på i Sverige och deras webbutik skickar inte till Sverige. Från Russinnet kan man köpa dessa söta kinaskor från Petit Pan och på Babyclothes & stuff säljer de babyfiltar och tygkaniner, men det är allt jag har hittat som man kan få tag på här.

Mina gyllene skor...

Glansiga små gympadojor i guld eller silver kan man köpa från Mama Mia för 349 kronor. För den riktigt modemedvetne ettåringen.

Graviditetsdagbok, inlägg 9

På onsdagen åt jag lunch med C och J. Jag hade tänkt berätta för dem, men när jag sa det till R så ville han inte att jag skulle göra det. Jag sa att jag säger som det är om de frågar, för jag ville inte ljuga, men om de inte tar upp det så gör inte jag det heller. [Jag hade berättat för dem båda tidigare att vi försökte bli med barn och båda hade frågat nån gång sen dess hur det gick.] De frågade inget.

Konstigt nog så var jag inte så ivrig att berätta. Innan jag blev gravid trodde jag att jag skulle vilja berätta för alla jag träffade att jag var gravid. Typ skrika ut på bussen: "Jag är gravid!!!". Så kände jag inte alls. Förutom den dagen då jag gjorde ultraljudsundersökningen och var jätteglad så hade jag mest känt mig orolig och nojig. Tänk om fostret inte lever längre! Tydligen kan fostret dö i magen utan att man märker något på länge. Eller tänk om det visar sig på ultraljudet att fostret inte har några lungor eller har någon grav missbildning så man måste ta bort det. Tänk om barnet har dött och så går jag omkring och berättar för folk att jag väntar barn, då ljuger jag ju! Tusen konstiga tankar snurrade omkring i huvudet. Jag kände mig inte så glad, och hade nästan dåligt samvete för det. Tänk alla som kämpar för att bli gravida, och så går jag omkring och är inte ens glad över att jag är det!

Jag läste om fostrets utveckling på nätet, vad som händer vecka för vecka. När jag var i vecka 7 läste jag om vecka 8. På www.growingpeople.se stod det: "Det kan bli en period av mycket blandade känslor även om graviditeten är planerad. Graviditeten kan kännas overklig. Många kvinnor blir labila till humöret, ofta nedstämda, gråtmilda och med perioder av irritabilitet. Ofta är känslorna motstridiga. Glädje blandas ofta med tvivel och oro."

Hahaha, tänkte jag när jag läste det där, så är det ingen risk att jag kommer att känna! Jag kommer bara att vara glad, för jag ser fram emot det här barnet jättemycket.

Jag nästa vecka: Buhu, jag vet inte om jag vill ha barn! Tänk om jag blir en dålig förälder, tänk om barnet blir mobbat, eller blir en mobbare, tänk om barnet dör, då kommer man ju att sörja i resten av sitt liv, tänk om R lämnar mig, jag vill inte vara en ensamstående mamma, min kropp kommer att bli förstörd osv osv... Hoppsan. Som tur var gick de här oroskänslorna över efter ett tag, åtminstone till större delen.

(Forts. från inlägg 8)

Boktips

När jag gick förbi Pocketshop för några dagar sedan hittade jag en jättesöt barnbok som jag bara var tvungen att köpa. Antingen blir det en present till någon eller så behåller jag den till vårt barn. Gissa hur mycket jag tycker om dig heter den och är skriven och tecknad av Sam McBratney och Anita Jeram. Den handlar om en barnhare och en pappahare som försöker tala om för varandra hur mycket de tycker om varandra, och det hela blir till en slags tävling. Mycket gullig!

Nedräkning

Så här ser mina ringar ut. De är från Schalins ringar och är tillverkade i vitt guld. (Bilden är ett montage av två bilder av de enskilda ringarna som jag har gjort svartvitt eftersom alliansringen bara fanns i rött guld på hemsidan.) Mannen har endast den släta ringen fast 6 mm bred, medan min är 5 mm.

Idag är det tre månader till BF (beräknad förlossning). Jag börjar bli otålig och längtar så himla mycket efter att få träffa barnet. Lite orolig är jag också över att något ska hända, men inte så mycket, mest är jag bara förväntansfull. Jag får inte panik när jag tänker på förlossningen nu heller som jag fick förut. Men det kanske kommer tillbaka när BF-datumet börjar närma sig.

Han sa ja

Nu är jag en gift kvinna! Gårdagen var fantastiskt lyckad och vi har haft en otrolig tur med alla yttre omständigheter. Fast vi var väldigt sent ute lyckades vi få tag på en makalöst bra lokal där det serverades enormt god mat, jag fick tag på en frisör som kunde sätta upp mitt hår, och vi hade jättetur med vädret. Känns otroligt skönt nu. Undrar hur lång tid det tar för mig att vänja mig vid mitt nya efternamn.

Nu ska jag försöka resa mig och hjälpa min man (hihi) att städa lite innan jag går och lägger mig.

(Vår tårta var inte riktigt lika spektakulär som den på bilden, men väldigt fin och god ändå.)

Stoppa pressarna - barn påverkas av reklam

I DN idag skriver de om en forskningsrapport som visar att barn tycker att mat som de tror kommer från McDonalds är godare än annan mat, trots att det egentligen är exakt samma mat de serverats. Förpacka alltså mat ditt barn vägrar äta i McDonaldsförpackningar tipsar de. Ett tydligt exempel på hur korkade vi människor är. För det är ju knappast bara barn som går på reklam. Tyvärr.

Apropå reklam så kom jag att tänka på mitt tidigaste reklamminne. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var, men jag hade varit på bio och då sett reklamen för schampot Timotej. Det var en vacker kvinna med långt blont hår som svängde omkring sin glänsande man i en svensk urskog, eller något liknande. Ett tag senare var min moster på besök hos oss och hade med sig ett Timotejschampo. Jag säger då till min mamma att "det där schampot är jättebra!". Hon undrar hur jag kan veta det, och jag berättar glatt att jo det vet jag, för jag har sett reklamen och där säger de så. Min mamma upplyser mig då om att man inte ska lyssna på det de säger i reklamen, för den är bara till för att företag ska sälja produkter, och de säger alltid att deras produkter är bra. Jag kommer ihåg att detta förbryllade mig väldigt mycket. Vadå, de kunde väl inte ljuga i reklamen? Jag hade fått lära mig att man absolut inte fick ljuga. Hur kunde då vuxna människor ljuga rakt upp och ned, och alla var liksom införstådda med det hela. Jag fick det inte att gå ihop, och var väldigt skeptiskt inställd till mammas påstående ett bra tag. Och fortfarande ganska länge övertygad om att schampot Timotej var något alldeles extra.

Denna episod påminner förresten lite om den i Ebba och Didrik-avsnittet som jag skrev om tidigare.

Tuffa trasor

Coola Mini rodini har fått in nya saker sedan jag kollade sist. Som vanligt har de superfina bilder på sina kläder också. Jag gillar särskilt den röda och blå v-ringade tröjan ovan.

Saftigt

När jag var liten brukade jag frysa in saft i iskubstråg och sticka i tandpetare som handtag - och voilà så hade man små miniisglassar. Det här är lite mer avancerade isglassformar med praktiska handtag för färgglada egentillverkade saftisglassar med roliga former. Från Wrapables.com.

Äntligen semester!

Och vilket bättre sätt att spendera den än på Ikea? En heldag blev det, är helt slut! Vi behöver mer och smartare förvaring om vi ska få plats med ett barn i den här lägenheten. Självklart var hälften av alla grejer vi ville ha tillfälligt slut i lager, men vi har en hel del att skruva ihop nu i alla fall - alltid en början.

Apropå smart förvaring så var det här en jättebra idé. Nu har ju vi förstås ingen trappa, men annars hade det varit en bra grej. En annan fiffig sak är den här uppsamlingsmojängen för alla laddare man har. Ska försöka ordna någon liknande lösning här, jag blir helt tokig på alla laddare som ligger och skräpar överallt. Dessutom måste man alltid leta efter lediga urtag varje gång man ska ladda nått här. Smart att ha allt samlat.

Jag är ingen bridezilla

Igår var vi på stället som vi ska ha bröllopsmiddagen på för att prata om lite olika detaljer kring det hela. Jag är inte särskilt intresserad av blomsterarrangemang och tänkte att det fixar de säkert jättebra de som jobbar där, de kan ju sånt. Men ändå förväntades jag ha massa åsikter om hur jag ville ha det, bara för att det är jag som är bruden. Sen frågade de vad jag skulle ha för blommor i brudbuketten. Alltså, jag tänkte inte ha någon brudbukett, vad ska jag med en sån till känner jag. Och nu tänker jag att alla kommer att tycka att jag är jätteknäpp för att jag inte kommer att ha nån himla brudbukett. Jag vill bara vara gift. Att det ska vara så himla krångligt!

Och när jag var och köpte klänning nu i helgen och expediterna fick höra hur snart bröllopet är och blev helt chockade. Jag känner mig verkligen som ett ufo bara för att jag inte har planerat vårt bröllop i minst ett år i förväg in i minsta detalj och specialbeställt en klänning från Kina och funderat på vilket papper placeringskorten ska tryckas upp på. Jag får stresstics bara av att tänka på det. Det är liksom inte riktigt min grej. Jag har aldrig drömt om ett stort bröllop där jag får se ut som en marängbakelse och får en massa uppmärksamhet. Det är inte jag. Och min blivande man känner likadant, men av nån anledning så är det bruden som förväntas vara den som är intresserad av allt sånt. Han kommer mycket lättare undan. Ingen förväntar sig att han ska ha en massa åsikter om blomsterarrangemang eller betala 2000 spänn för en håruppsättning som han måste ha beställt ett halvår i förväg.

Doppresenter för den framtida bankdirektören?

Eftersom de flesta som kommer hit via google har sökt på "doppresent" så tänkte jag att jag skulle försöka tillmötesgå dessa personer. Allt för mina läsare! :-) En riktig klassiker vad gäller doppresenter är ju sparbössan, så jag har samlat ihop några olika sparbössor av varierande slag.

1. Barbapappa i plast, 21 cm hög, ca 159 kr, finns t.ex. på Babyland
   
2. Flodhäst i plast, 18 cm lång, ca 139 kr, från Oscar & Ellen
   
3. Smurfkungen i plast, 22 cm hög, ca 240 kr, finns bland annat på Inreda.com
4. Helikopter i tennfinnish, 10,5 cm hög, ca 199 kr, från Dacapo silver
5. Katt i tennfinnish, 14 cm hög, ca 210 kr, från Dacapo silver
6. Bil i trä från Playsam

Randiga skötväskor

Skötväskor från Fleurville, Urbanna design (ett svenskt företag som startades 2005 av Anna Urban), Skip Hop och OiOi.

100 dagar kvar!

Idag är det 100 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Det känns långt bort, men ändå skönt att nedräkningen kommer ned till ett tvåsiffrigt tal i morgon. Och i övermorgon börjar semestern - skönt!

Helgen har mest bestått av shopping precis som tidigare helger. Jag har äntligen köpt en klänning att gifta mig i - med min mammas hjälp - och det känns mycket skönt. Nu är det bara lite smådetaljer kvar kring bröllopsplaneringen. Det ska bli skönt när det är över. Vi ville ha ett bröllop med bara närmsta familjen just för att vi inte ville hålla på och planera så mycket och stressa upp oss inför det. Jag var inte alls förberedd på att alla (läs: våra respektive föräldrar) skulle ha så mycket åsikter om det hela. Jag trodde att det var VÅR dag, men det var tydligen fel. Mest är det min mamma som har lagt sig i, och jag VET att hon bara vill väl, att hon vill att vi ska få ett underbart bröllop att minnas och att det är för vår skull som hon engagerar sig. Men tyvärr har det bara som följd att jag har stressat upp mig jättemycket inför det hela och känner att folk kanske har massa förväntningar på tillställningen som vi/jag inte kommer att infria. Men jag är i alla fall jättelycklig över att jag ska gifta mig med världens underbaraste person, och det är ju det viktigaste. Så det kommer nog bli jättebra till slut!

(Ska tillägga att jag är jättetacksam för allt som mina föräldrar har gjort för vårt bröllop och jag tycker att de är helt fantastiska, men det var bara att jag hade väldigt låga pretentioner med det här bröllopet och att det hela blev lite mer komplicerat än jag hade tänkt mig från början.)

Nästan gårdagens outfit

Igår var jag på födelsedagskalas och såg ut ungefär så här.

• Tunika och strumpbyxor - Lindex
• Silverballerinas - på bilden: från La Redoute, i verkligheten: från Miss Coquines
• Långt halsband - på bilden: från Pilgrim, i verkligheten: present från kompis, okänt märke
  
• Väska - på bilden: från Anna Corinna, hittad via Hotspot, i verkligheten: second hand-väska av okänt märke.

Amerikanskt pyssel

De här supersöta filtskorna hittade jag på Martha Stewards hemsida. Där finns instruktioner för hur man kan tillverka dem själv, inklusive en instruktionsvideo (en lätt hysterisk sådan). Det finns massor av pysseltips på Martha Stewards hemsida. Många av pysslen kräver dock ganska mycket förkunskaper och/eller dyrbar, avancerad utrustning (typ en jättebra laserskrivare, scanner etc), eller material som kan vara svåra att få tag på. Vissa grejer kan man inte göra helt själv, typ "find bird and blossom images you like, and have them made into rubber stamps" (eh, okej) eller så finns det färdiga mallar att ladda ner på hemsidan som gör att det inte blir mycket över för ens egen kreativitet. Filtskorna verkar dock inte helt omöjliga att göra. De är nog mer gulliga än användbara dock.

Fint finskt

Förutom svenska märken så har det varit en hel del dansk design på den här bloggen. Men våra andra nordiska grannar då? Nu har jag hittat ett nytt favoritmärke som är från Finland: Ivana Helsinki. Det är varken inriktat på barn- eller mammakläder, men jag måste bara tipsa om deras grejer för de är verkligen urfina! På deras hemsida kan man se hur mycket fina bilder som helst på deras kläder, väskor, anteckningsböcker, ljus, brickor, muggar, plädar och allt vad de tillverkar. Företaget startades av systrarna Paola och Pirjo Suhonen, där Paola står för designen och Pirjo för marknadsföring och affärsbiten.

I Sverige kan man köpa kläder och saker från Ivana Helsinki bland annat hos Kunigunda på söder i Stockholm och från webbutiken Folkart. Jag är lite sugen på den här make up-väskan.

Blivande brud

Jag håller på att leta efter en klänning att gifta mig i. Det går inte så bra. Hittills har jag köpt två klänningar, men jag kommer nog att lämna tillbaka båda. Jag har hittat en jättefin som hade varit perfekt om jag inte hade varit gravid, men den sitter inte så jättebra med magen. Det blir ett borgligt, pyttebröllop med bara närmsta familjen, så jag vill inte ha någon traditionell bröllopsklänning, utan "bara" en fin klänning i antingen vitt eller någon annan ljus färg, mönstrad eller enfärgad spelar ingen roll. Gärna något i stil med klänningarna ovan, vilka är från Monsoon, men den behöver som sagt inte vara vit. Eftersom jag inte har någon bestämd uppfattning om hur jag vill att den ska se ut trodde jag att det skulle bli ganska lätt, men oj så fel jag hade. För det första hade jag inte tänkt på att affärerna vid det här laget har slutat föra sommarklänningar, så de flesta klänningar som finns ute nu är i mörka höstfärger. Dessutom finns det inte alls lika mycket gravidvänliga klänningar numer, utan mycket mer markerad midja och smala fodral. Som tur är kommer min kära mor hem från landet idag och ska följa med mig och leta klänning i helgen. Hon brukar vara bra på att hjälpa mig att hitta snygga grejer, så jag har gott hopp!

Utdrag ur min graviditetsdagbok, inlägg 8

Forts. från inlägg 7:

Jag var ivrig att berätta för mamma och pappa så fort som möjligt. Vi träffas inte så jätteofta hela familjen, och vi hade ju nyss varit i fjällen tillsammans, så jag misstänkte att nästa gång vi skulle ha en familjesammankomst låg långt i framtiden. Så länge orkade jag inte vänta.

Helgen efter ultraljudsundersökningen var det påsk. Mamma och pappa skulle åka till landet på skärtorsdagen. Jag föreslog för R att vi skulle göra ett spontanbesök hos dem på onsdagskvällen. Efter middagen åkte vi dit. Vi knackade på vid strax före 22.00. Mamma och pappa satt vid middagsbordet och hade precis ätit klart. Jag hade trott att de skulle bli jätteförvånade över att vi kom förbi, eftersom det aldrig har hänt att vi hälsat på oannonserat, men mammas första reaktion var: "Men kommer ni, vad roligt!", och (till pappa) "Sätt på kaffe så hämtar jag bullar i frysen". Pappa var väl lite mer konfunderad och undrade när vi var i köket och förberedde fikat om vi hade haft något annat ärende i krokarna [mina föräldrar bor i en villaförort, vi bor i innerstan], men jag sa bara att vi ville hälsa på för att säga glad påsk. Medan kaffet bryggdes visade mamma mig sina silversmycken som hon gjort på sin kurs. Jag höll på att spricka av otålighet. Till slut var fikat framdukat och vi hade slagit oss ned i vardagsrummet. Vi hade haft med oss ett påskägg som jag sa åt dem att öppna. Det fanns inget godis däri utan en inplastad kopia av ultraljudsbilden. På baksidan hade jag skrivit: Glad Påsk önskar [Mitt namn], R och Pyret! Först såg de lite frågande ut, men sedan började det klarna. Mamma frågade: "Är du...?" De blev jätteglada, och pappa utbrister glatt: "Det var på tiden!". Jag hade varit lite nervös innan, men det hela blev väldigt lyckat. De blev precis så glada som jag hade hoppats, och de ser mycket fram emot att få träffa sitt första barnbarn.