Om man äter fet fisk, som till exempel lax, ger det dessutom som en extra bonus skydd mot Alzheimer.
Enklaste laxen som vi brukar göra här hemma:
Jag har ju mått väldigt bra hittills i min graviditet. Nu verkar emellertid den första graviditetskrämpan ge sig till känna. Sedan ett par dagar tillbaka har jag mer eller mindre ont i svanskotan och ryggslutet. Förmodligen handlar det om foglossning. Usch, det känns läbbigt tycker jag. Jag ser framför mig hur mina leder håller på att lösas upp och bli alldeles sköra så att de riskerar att gå av vid minsta felrörelse...
Igår när jag var på stan fick jag riktigt ont efter ett tag. Jag kom på mig själv att inta "gravidgången" som man ser höggravida kvinnor stapla omkring med, den där de har ena handen på ryggen medan de vaggar fram med sin jättemage, lite smått bakåtlutade. Jag vaggar inte än, men handen på ryggen är väl första steget. Det känns dock lite väl tidigt; jag har alldeles för liten mage för att komma undan med den gravidposen. Att vara gravid ger verkligen inträde i en ny värld. Man får nya insikter: jaha, det är därför man har handen på ryggen! Aha, det är därför man har så fula kläder när man är gravid! Jasså, det var så här nojig man blev av att vara gravid...
Forts. från inlägg 3:Jag började darra i hela kroppen! Vad betydde detta? Var jag verkligen gravid eller var blödningarna jag hade haft missfall? Jag hade läst om hur vanligt missfall är under de första veckorna och hur många misstar missfallet för en vanlig menstruation och inte ens märker att de har varit gravida. Jag läser ännu mer på Internet och försöker få klarhet, men jag blir inte klokare. Det verkar som om missfall kan yttra sig som alltifrån pyttesmå blödningar till jättelika blodflöden, och att helt ofarliga blödningar även de kan se helt olika ut. Vad ska jag tro?
Jag ringer till R och säger att han inte behöver gå till Systemet, inte för min skull i alla fall. Han undrar såklart vad som har hänt, men det känns trist att säga det på telefon. Som tur är tar det inte lång tid innan han är hemma. Han har förstås lagt ihop två och två, men är lite orolig eftersom jag lät så ledsen på telefon. När jag berättar för honom ut utslaget på testet så lyfter han upp mig och snurrar runt i en liten glädjedans. Jag blir jätteglad över hans reaktion, men skyndar mig att förklara läget. Vi bestämmer att jag ska ringa barnmorskan på måndag så får vi se. Vi går och handlar middag och det känns jättekonstigt att behöva tänka på vad jag får äta och inte. Jag vet ju inte ens om jag är gravid eller inte!
Det svenska märket Uggabugga gör 70-talsinspirerade, färgglada kläder i få exemlar, som de här coola klänningarna. Många av kläderna sys av gamla gardiner, påslakan och dukar! Tyget som klänningen ovan är sytt av tjänade till exempel som gardin i sitt förra liv. Återvinning är helt rätt i denna tid av miljömedvetenhet.
Det var ju haklappstema i förrgår, men jag hittade ännu fler fina på Arte Bebé som jag måste visa. Dessa kommer från Funkie Baby, vars hemsida "kommer snart", och från Baby Star, som har massor av jättefina grejer i vackra mönster, men jag stör mig på de delar in produkterna i tjej och kille. Kan man inte få bestämma det själv? Och det finns andra färger än blå och rosa! Många verkar livrädda för att folk inte ska fatta vilket kön deras bebis har. Om man klär sitt barn i gult, hur ska man då kunna veta om det är en flicka eller pojke? Man kan ju bli alldeles förvirrad liksom...
Cute things falling asleep är en temablogg som samlar filmer med gulliga barn och djur som har väldigt svårt att hålla sig vakna. Bloggaren betygsätter filmerna på en skala 1-5 för dels "sleepiness", dels "cuteness". Bloggen är inaktiv sen i januari, men det finns en hel del roliga och söta videos. Bland annat den här ovan med en extremt sömnig flicka.
Idag går jag in i den 21 graviditetsveckan, vilket betyder att det har gått 20 veckor av min graviditet, alltså hälften av de 40 veckor som en graviditet förväntas ta. I och med detta borde man kunna fira halvvägs till bebis. Men jag tycker det är lite fusk. Eftersom graviditeten beräknas från senaste mensens första dag, så är man ju inte ens gravid de första två veckorna av "graviditeten", då själva befruktningen sker cirka 14 dagar efter mensens första dag, vid ägglossningen. Så själva fostret är ju bara 18 veckor nu. Sen så vet man ju inte om att man är gravid de två första veckorna i vanliga fall, och drygt tre veckor dröjde det för mig, eftersom min kropp lurade mig (se graviditetsdagboken, länkar till höger). Jag tänker fira halvvägs när halva tiden har gått från pluset på stickan till BF (beräknat förlossningsdatum). Jag plussade den 16 mars och BF är den 13 november. Halvvägs däremellan blir den 15 juli. 2,5 veckor kvar!
Eftersom jag har förstått att jämställdhet efter barns intågande i förhållanden är en utopi, så tänkte jag att jag skulle läsa Bitterfittan av Maria Sveland, så att man kan förbereda sig på omställningen redan nu. Jag lär väl bli en sådan... Eller så blir jag helt omvänd av alla ammingshormoner och blir en riktig livmodersfeminist! Haha, vi får väl se. Boken är beställd på Bokus. Jag får återkomma med recension - både av den och förhållandet post-bebis.
På webbutiken FreshMilk hittade jag dessa tuffa barnkläder från det engelska märket Oh Baby London. FreshMilk har ett ganska stort utbud av barnkläder av många olika märken, och hemsidan ser helt okej ut till skillnad från många webbutiker för barnkläder, (Min gissning är att många sådana startas av föräldrarlediga mammor som tycker det verkar vara en bra idé att jobba hemifrån, men som inte riktigt har ork/kapital att satsa fullt ut*) men de borde har anlitat en professionell fotograf till sina produktfoton. (De ovan är helt okej, men de nedan är exempel på sådana som kunde vara bättre. De kunde ju i alla fall ha rätat ut skrynklorna innan de fotade.)
Kläder av märket Oh Baby London, från FreshMilk
Forts. från inlägg 2:...trodde jag, och åkte iväg till fjällen med R, mamma, pappa och bror. Åkte skidor på dagarna och drack vin på kvällarna. Mensen hade varit konstig ända sedan jag slutade med p-piller, så att den betedde sig skumt reagerade jag inte på förrän efter drygt två veckor, när jag tyckte att det var märkligt att den aldrig riktigt "kom igång". Fredagen den 16 mars började jag leta upp information på nätet, särskilt på forumet Familjeliv. Jag inser snart att det inte är särskilt ovanligt att blöda i början av graviditeten. Jag bestämmer mig för att göra ett graviditetstest. Klockan är över 18 och jag försöker hitta apotekets öppettider när R ringer för att säga att han är på väg hem och att han handlar och går förbi systemet på vägen hem. Jag svär över apotekets hemsida eftersom jag inte hittar öppettiderna. R undrar varför jag vill veta dem, men jag svarar undvikande, eftersom jag inte vill dra in honom i det här. Det är förmodligen ingenting, jag vill bara kolla för säkerhets skull. Till slut hittar jag öppettiderna. Kutar iväg till apoteket och köper ett test och lubbar hem igen. In på toan och kissa. Det tar inte många sekunder innan det på stickan framträder ett tydligt...
plus!
Så här snygga haklappar kan man hitta hos Oktak, ett New York-baserat företag som utöver haklappar syr babyfiltar, väskor m.m. Varje produkt tillverkas endast i ett par, tre exemplar. När jag ser dem blir jag så inspirerad till att sy själv. Det ser ju inte så svårt ut! Men de få gånger jag faktiskt tar mig för att sy - cirka en gång var tredje, fjärde år - så kommer jag på hur fruktansvärt dålig jag är på att sy, även den enklaste raka söm. Symaskinen är inte min bästa vän direkt. Av någon anledning ska den alltid krångla när jag använder den, men när jag sedan ber min kära mor om hjälp, så funkar den alltid problemfritt. Det slutar alltid med att min mamma syr klart grejerna åt mig som jag har börjat på.
Sedan jag fick min graviditet bekräftad har jag inte kunnat låta bli att köpa varenda gravidtidning jag sett. Trots att det inte står särskilt mycket intressant i dem - de flesta artiklar är ganska ytliga och jag får lika mycket ut av att hänga på forumet på Familjeliv - slinker de ändå ned i korgen när jag är och handlar.
Jahap, så är man tillbaka i stan igen. Jag har haft en lugn och skön midsommarhelg på "landet" i Östergötland, med traditionell sillunch (glömde tyvärr att ta med mig alkoholfri öl, så det fick bli läsk till sillen, inte lika gott) och grillning till middag.
Så stort ska mitt barn vara nu. Tekniskt sett kallas det inte barn ännu, men det känns lite trist att prata om sitt "foster". Tydligen finns det lite olika definitioner på när fostret blir barn. Enligt WHO blir fostret ett barn vecka 22, enligt svensk definition är det vecka 28 som gäller, men om barnet föds levande innan dess räknas det också som barn.
Jag slutade med p-pillerna i september 2006. Jag hade alltid tänkt att R skulle plugga klart och sedan jobba ett par år och sedan skulle vi försöka skaffa barn. Men R:s studier drog ut på tiden och till slut kände jag att jag inte ville vänta längre. Jag var lite orolig att jag skulle hinna bli för gammal. Ofta nuförtiden kan man läsa i tidningarna om hur fertiliteten sjunker efter 25, och hur många det är som riskerar att inte kunna få barn för att de väntar för länge. Det gjorde mig lite stressad. Så till min stora glädje ville R också börja försöka hösten efter att han avslutat sina studier, trots att han inte hade något fast jobb, och inte jag heller. Det blir knapert, men det får gå! Jag var helt inställd på att det skulle ta ett tag att bli gravid, och även att jag inte ens skulle kunna bli gravid. Vi gjorde tre försök på hösten, ett utan och två med ägglossningssticka. I januari var R bortrest med jobbet just under de fertila dagarna, så det blidde inget försök den månaden. Sedan blev det hastigt och lustigt bestämt att R skulle till Afrika med sin pappa, precis under de dagar i februari som jag beräknade kunna bli gravid på. Jag kollade med ägglossningsstickor i alla fall, mest för statistikens skull. Det hade varit 26 respektive 27 dagar mellan ägglossningarna de tre tidigare gångerna. Dag 26 kom utan utslag, dag 27, 28, 29… Jag började misstänka att jag hade missat den, att den hade kommit tidigare den här gången. Dag 33 fick jag till slut utslag på stickan. Då hade R kommit hem för flera dagar sedan. Det var som om ägglossningen hade väntat på R. Det var som om det var meningen att jag skulle bli gravid!
En vecka senare kom mensen…
(Tidigare inlägg här)
När jag var på stan igår för att leta jeans provade jag den här klänningen från Topshops mammaavdelning. Jag gillar den, men kunde inte riktigt bestämma mig om den var värd pengarna. Jag badar inte direkt i pengar just nu, och det känns onödigt att köpa massa kläder som man bara kommer använda ett par gånger. Det känns som att det hela hänger på vilket väder det kommer bli i sommar. Blir det en toppensommar kommer jag gladeligen att gå i klänning varje dag, men tyvärr vet man ju aldrig med vädret i Sverige. Och i år kommer vi att stanna hemma hela sommaren för en gångs skull.
Söta retrolinnen från webbutiken Knodden & knyttet. Märket heter Bowler Mini från företaget Bonkeli Design. Det är ett svenskt företag som handsyr sina 70-talsinspirerade kläder i begränsad upplaga. Företaget strävar efter en så miljövänlig produktion som möjligt. Märket har nyligen bytt namn till BonkeliMini.
Hur svårt ska det vara?! Nu har jag varit på stan en sväng och avverkat mammaavdelningarna på H&M (två olika butiker), Lindex, Topshop och Polarn O. Pyret på jakt efter ett par justa jeans. Tyvärr kom jag hem tomhänt. Varför måste mammajeans vara så himla fula och omoderna? På den ena hennesbutiken fanns det ett par jättesnygga jeans, men tyvärr var den minsta storleken de hade inne 38, och jag behöver 36. På den andra hennesbutiken fanns det ett par jeans i 36 som var nästan okej. Jag var nära att ge upp och köpa dem eftersom det var det bästa alternativet hittills, men sen bestämde jag mig för att inte ge upp än. På Topshop fanns det jeans i min storlek, men de var så fula. Flera av jeansmodellerna på samtliga affärer fanns bara kvar i storlek 42 och större. Jag vet att det ska finnas snygga jeans (eller har funnits) på både Lindex och Polarn O. Pyret, men allt verkar slut. Så frustrerande!
Om du är intresserad av kändisar, skvaller och barn är bloggen Celebrity moms något för dig. Där kan man läsa om vilka kändisar som är på smällen och titta på bilder på olika celebriteter med sina barn. En av de senaste nyheterna är att den docksöta Felicity-skådespelaren Keri Russel (ovan) har blivit mamma till en son som heter River. 
Mini rodini är ett svenskt märke som tillverkar unisexplagg för barn. Det är paret Cassandra Rhodin och Jon Sandin som ligger bakom företaget. De fick idén att designa barnkläder när deras son föddes, men det var inte förrän några år senare när de väntade nästa barn som de satsade alla sina pengar och drog i gång produktionen. All detta kan man läsa om i förra numret av Family Living.
Efter det senaste debaclet på dopkalaset håller jag på att fundera på vad som ska få bli min nästa doppresent. Jag har i och för sig inget nytt dop inplanerat än, men folk runt omkring mig klämmer ut ungar på löpande band, så det är lika bra att vara förberedd. Jag funderar på någon av Elsa Beskows böcker, kanske Hattstugan, Tomtebobarnen eller Puttes äventyr i blåbärsskogen.
Idag recenserar DN Joanna Rubins Drangers nya barnbok Glad. Jag älskar Drangers vuxenböcker Fröken livrädd och kärleken, och allra mest Fröken märkvärdig och karriären. Igenkänningsfaktorn är enorm, och hennes teckningar är helt fantastiskt fina. Jag ska definitivt kolla in hennes barnböcker också.
Eftersom utbudet av mammakläder är så dåligt är det tur att det finns så mycket "vanliga" kläder man kan ha trots att man är gravid, i alla fall nu i början när magen bara putar lite grand. Den här klänningen från Twist & Tango hade jag på ett dop för en vecka sedan. Den åker nog fram igen till Midsommar. Jag fegade dock och använde axelbanden som medföljde och som man kunde knäppa på, trots att den egentligen är snyggare utan dem. Men jag var lite rädd för att en olycka skulle inträffa. Om boobsen växer lite till så kanske jag vågar använda den utan så småningom...
Det här är första inlägget i min graviditetsdagbok:
Att läsa är något som jag tycker väldigt mycket om och jag har varit en bokmal ända sedan jag lärde mig läsa, vilket jag gjorde redan innan jag började skolan. Enligt min mamma lärde jag mig läsa tack vare tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter. "Plötsligt kunde du bara läsa!" har jag fått höra. Jag måste erkänna att jag hoppas på att vårt barn kommer att bli en lika stor bokslukare som jag. Det finns så många fina barnböcker som jag vill läsa för henne och sådana som hon kan läsa själv sen när hon blir äldre. För att öka chanserna för att barnet ska bli lässuget så är det nog bra att introducera böcker tidigt i livet. Bonniers har startat ett förlag särskilt för bebisböcker, Bonnier Baby. Böckerna för de allra minsta är i tyg och kan tvättas.
N som i Nyamas?
En till klänning från Polarn O. Pyret att kolla in nästa gång jag tar mig ut på stan. Förhoppningsvis blir det en runda nästa vecka. I helgen ska jag ut på landet. Jag hoppas på bättre väder än vad SMHI utlovar, för jag har inte ett enda par byxor som jag kan ha på mig. Just nu är det min korta mammajeanskjol från H&M som gäller nästan varje dag, antingen med eller utan strumpbyxor eller leggings, beroende på väderlek.
Vi var på andra besöket hos barnmorskan idag. På första besöket i vecka 12 fick jag ta blodprover, urinprov och blodtryck. Dessutom fick vi lite allmän information om mat, alkohol och sådant, inget jag inte visste redan egentligen. Den här gången slapp jag blodprov som tur var. Hon kollade bara blodtrycket, och så fick vi höra bebbens hjärtljud - det var häftigt!
Det är inte lätt det här med alla matrekommendationer som man ska förhålla sig till när man är gravid. Man ska inte äta mögelost, rött kött, rökt fisk m.m. Men hur var det nu med mozarella? Är fetaosten i den grekiska salladen pastöriserad? Vilka fiskar var det nu man fick äta? Sushi då? Kaffe? Man kan ju bli allvarligt förvirrad för mindre. Nu varnar de bland annat i DN och SVD för svenska jordgubbar så här lagom till midsommar. Tydligen har ett nytt gift för besprutning av jordgubbar godkänts i Sverige, trots att EU:s utvärdering av medlet inte är klar. Medlet heter Signum och är i Danmark klassat som ett ämne som kan vålla skador på foster. Av miljöskäl får produkten dessutom inte användas på till exempel spenat och purjolök i Sverige. Varför det är annorlunda med jordgubbar framgår inte av artikeln.Tydligen har de svenska jordgubbarna i år drabbats av svampsjukdomen läderröta. "Om vi väntade skulle svenska odlare riskera att få ett sämre konkurrensläge jämfört med utländska, säger Astrid Mårtensson, en av handläggarna på Kemikalieinspektionen som förberett godkännandet av Signum", skriver DN.
Bara några dagar efter att vi fått reda på att jag var gravid började jag och min pojkvän prata om att jag borde föra dagbok under graviditeten och skriva av mig om hur jag mådde och kände och sådant. Det kunde vara kul att ha och titta i efteråt. Tyvärr kom jag inte riktigt igång direkt utan sköt upp det hela tiden. När vi var i Paris hittade jag massa urfina anteckningsböcker som jag ville köpa i shoppen på Centre Pompidou. De var dock ganska dyra och min pojkvän inflikade lite försynt att man ska ju ha nånting att använda dem till också... Då kom jag på den briljanta idén att jag skulle använda en till dagbok. Det var svårt att välja, men till slut föll valet på en anteckningsbok från företaget La Marelle en Papier (den på bilden ovan). På deras hemsida kan man titta på deras jättefina böcker och kort.
Ännu en bedårande bilbody! Den kommer från Modiga barn, även det ett svenskt märke. Också denna hittade jag på Oii.
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av barn och inte riktigt förstått tjusningen med dem. Förrän jag någon gång efter 30 började känna av den biologiska klockan så smått. Plötsligt tittade jag till lite extra när jag såg ett sött barn. Sen jag började försöka bli gravid ökade intresset, och nu när jag faktiskt är gravid så är jag helt fascinerad av alla barn jag ser. Den här videon får mig fullkomligt att smälta. Så kan det gå...
