Forts. från inlägg 3:Jag började darra i hela kroppen! Vad betydde detta? Var jag verkligen gravid eller var blödningarna jag hade haft missfall? Jag hade läst om hur vanligt missfall är under de första veckorna och hur många misstar missfallet för en vanlig menstruation och inte ens märker att de har varit gravida. Jag läser ännu mer på Internet och försöker få klarhet, men jag blir inte klokare. Det verkar som om missfall kan yttra sig som alltifrån pyttesmå blödningar till jättelika blodflöden, och att helt ofarliga blödningar även de kan se helt olika ut. Vad ska jag tro?
Jag ringer till R och säger att han inte behöver gå till Systemet, inte för min skull i alla fall. Han undrar såklart vad som har hänt, men det känns trist att säga det på telefon. Som tur är tar det inte lång tid innan han är hemma. Han har förstås lagt ihop två och två, men är lite orolig eftersom jag lät så ledsen på telefon. När jag berättar för honom ut utslaget på testet så lyfter han upp mig och snurrar runt i en liten glädjedans. Jag blir jätteglad över hans reaktion, men skyndar mig att förklara läget. Vi bestämmer att jag ska ringa barnmorskan på måndag så får vi se. Vi går och handlar middag och det känns jättekonstigt att behöva tänka på vad jag får äta och inte. Jag vet ju inte ens om jag är gravid eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar